Eli 'Paperboy' Reed har smitit ifrån sin för korta soundcheck och sitter utanför Storan i Göteborg. Det är en skrytsamt varm Valborgsmässoafton, och Eli undrar om vi alltid har band som spelar 90-talshits på Kungsbron klockan tre på eftermiddagen?

- Jag åt precis pitt-pann, det var grymt. Det var ju bara ägg och potatis, och eftersom vi inte brukar äta förrän runt tre, så det blev som en amerikansk frukost.

Eli och hans band The True Loves spelar musik som skriker 60-tal, genom ett mish-mash av soul, gospel och rhythm 'n' blues. På scen är han välklädd i kostym och sjunger rader som, "When I'm gone so far away, in your heart I want to stay." Men när man tar upp ämnet om hur de placerats i ett 60-tals återupplivnings-fack, så skakar han missnöjt på huvudet.

- Vi är inga avbilder, vi gör ju faktiskt inte covers. Jag känner mig som mig själv när jag sjunger, och jag tycker att det jag gör låter som jag själv. Inte för att jag tar min musik på för stort allvar, men vi är inte ett halvdant band som gör om gammal musik.

Han tillägger att de trots allt bara släppt en skiva, att de precis kommit igång. Skivan Roll With You släpptes i fjol, på Virgin Records, och bara detta har betytt stora skillnader för dem, framför allt praktiskt.
- Vårt hotell ligger precis där, säger Eli och pekar tvärs över gatan, detta är första gången vi inte åker runt i en turnébuss.

25 år gammal har Eli jobbat som musikansvarig i en kyrka och försöjt sig som gatumusikant, men alla vägar leder ändå tillbaka till hans hemstad Brookline och pappan som var musikkritiker. Det var han som lärde honom allt han visste om musik.

- Jag pratar fortfarande mycket med honom, senast idag ringde han för att han var orolig för min röst. Han är ju en musiker och har lärt mig spela gitarr, men när jag kommer hem till mina föräldrar nu så vägrar han spela med mig.

Eli skrattar och trummar lite lätt på knäna mellan frågorna. Han framstår som lugn och harmonisk, trots att han om ett par timmar kommer att falla ner på knäna framför Storans publik och ropa ut sina känslor.

 

"There are singers who sing and there are singers whose sheer power of expression can knock you off your feet. Eli 'Paperboy' Reed falls firmly into the latter category ," skrev Mojo Magazine om hans liveshow, och jag undrar om han är lika excentrisk till vardags, eller om allt utlöses på scen;

- Det är jag definitivt, det går ju inte att låtsas. Jag tror att det måste vara inbyggt i ens personlighet, men att folk gärna jämställer att vara analytisk med att ha brist på känsla, och så behöver det inte vara.

Den rosade sångrösten stärktes under året i Mississippi, då han spelade i den legendariska gospelsångerskan Millie Colliers församling. Eli berättar att han inte är kristen, eller religiös, men att han stilistiskt sett gillar gospel.

­­- Det öppnar upp ens ögon,  det är en sådan show. Om folk hade sagt att jag var ett plagiat av gospelmusik, då hade jag inte skämts, det får de gärna göra!