Det var en extremt bra spelning på Cirkus ikväll. Den fantastiska scenografin bestod av vita kuber, som stora pixlar som ramlade ned, kastades runt och byggdes upp. De män som sprang runt på scen i sina rockar och hjälmar såg ut som små datalemmings. Projektionerna var fabulösa och hitsen var så underbara som de alltid är. Pet Shop Boys var fantastiska - och helt fruktansvärda att plåta.

Vi fotografer fick stå på golvet bakom mixerbordet. Inte på en pall eller någon slags upphöjning, utan rakt på golvet med hela den stående publiken samt ljudkillarna framför oss. Då är det ingen fördel att vara 166 cm över havet. Tur nog är man så snärt att man orkar spänna sig över ett kravallstaket för att komma upp någon decimeter.

Men så är det ibland och det var ändå så värt. Jag stannade kvar bara för att få höra bland annat Suburbia, Left to my own devices, Always on my mind, Love etc., Why don't we live together? och den fantastiska Jealousy innan jag var tvungen att cykla hem till min deadline. Se här eller i Dagens Nyheter på tisdag.



Självklart var även teknikerna iklädda vita rockar.