I måndags fick jag mail från en kompis som, mig veterligen, aldrig varit ett större Michael Jackson-fan än de flesta människor.

Det stod: "Efter att intensivt ha tittat på Michael Jacksons livsverk på TV de senaste tre dagarna har jag börjat undra varför de antastade barnen ställde till med sånt liv, även om allt var sant. Vilken fantastisk människa han var! Jag hade känt mig hedrad om han hade antastat mig. Är det fel? Jag kan vara hjärntvättad."
 
Det enda som hindrade mig från att bli förvånad och/eller förfärad över att läsa ovanstående var att jag (som inte äger en enda Michael Jackson-låt) dagen innan hade rusat ut ur en affär med gråten i halsen när de började spela Beat it.
 
Jag håller tummarna för att vi alla snart ska få tillbaka vårt förstånd och återgå till våra ursprungliga känslor för Michael Jackson.