Bonusmaterial. Eftersom det var, som det är, omöjligt att komma in på klubbspelningarna. Och eftersom vi inte har bilder till alla av dem, så tänkte vi blogga lite om vad den större skaran missade. Till exempel Chairlift och Peter Broderick.

Jag hade precis intervjuat Chairlift innan jag såg dem spela. Därför låg jag inne med insider info om Aaron Pfenning och Caroline Polacheck; att de började som ett par som gjorde musik, och att det sen tog slut. Att de avslutar varandras meningar, att Caroline gått på konstskola, och att hon ritat Totally True-tatueringen på Aarons överarm. Bara detta känns lite som fusk, som att recensera en kompis bok eller intervjua en granne.

Moldy Peaches är det första man tänker när man ser dem. De har hår i ansiktet och ovanligt charmiga låttexter. Vem har inte hört iPodreklamslåten Bruises? Där Caroline sjunger att hon står på händer för Aaron, men trillar. Och Aaron svarar att han hämtar frusna jordgubbar för att kyla hennes blåmärken. Charmerande, till en start.

Carolines röst är spöklik och Parkens lokaler skapar en rysningsvänlig stämning. Istället för att vara gulliga osar Chairlift sex och svett när de spelar en cover på Snoop Doggs Sensual Seduction - allt tack vare Caroline. Det är Caroline som är stommen i banden, hon står bakom keyboarden och ser vansinning snygg ut. Hon sjunger, dansar och sköter mellansnacket. Och flexar med att sjunga en låt på franska. Aaron står bredvid med mörka stämmor och hår i ansiktet, Patrick Wimberly spelar trummor bakom en pelare, om än väldigt skickling. Med ena handen på synthen hanterar han trumsetet med den andra.

Det är ganska spontant, när Patrick behöver fixa med gitarren börjar Caroline spela lite freestyle-keyboard och Aaron sjunger mer. "Ett extra speciellt intro," kallar de det, och spelar sedan det alla väntat på: Bruises.  Med klapp-klapp, charmiga låttexter och en snygg konststudent bjuder de på en intressant tillställning. Men oundvikligen påminner allt om annat, Moldy Peaches, Feist, Yelle. Och tio minuter fter de gått av scen har känslan passerat.

Annat var det med Peter Broderick (värsta cliffhangern)...