Var det på Where The Action Is igår. Håkan var supertrevlig när vi frågade om vi fick fota hela hans spelning "ni får fota hur mycket ni vill" tack svarade jag "det är jag som skall tacka" säger Håkan. Jag gillar ödmjuka människor.
Någon i publiken slängde upp en groda till Håkan, Pauline fick en grym bild precis när han fångar den. Sedan hittade vi grodan på marken vid scen, den hade två brev på sig och en mailadress så nu skall vi utreda vem det var som ligger bakom grod-attacken, vi återkommer med resultatet.

Hellacopters var jättebra och när det var dags för Moneybrother frös jag och Pauline nästan ihjäl, som vanligt glömmer man ta med sig kläder för kvällen när det är sol på dagen. Eftersom Charlotte också var där och fotade passa vi på att smuggla in Pauline backstage med ett nytt superbra knep. Kan inte avslöja det här men vi hjälpte banden att äta upp deras godis medans Ola Salo sprang runt i bar överkropp och värmde upp inför spelningen. Martin och Jeppson från Ark försökte lära Strängen och Nicke "Calleth you cometh I" inför finalen och Håkan stod och dubbelkollade att han kunde texten till samma låt.
Jag var enormt peppad inför spelningen med Ark, det skulle bli första gången under sommaren jag fick chans att fota dem då det var mörkt ute, annars har jag alltid lyckats fota dem när de spelar i dagsljus. Men det byttes ut till en enorm besvikelse när vakterna säger "ni får endast stå på sidorna eftersom det kommer smälla i låtarna" hur farligt kan det vara att stå i fotodiket, en bit bort istället, där vakterna står när det är lite fyverkerier? I vilket fall som helst var det som alltid hur bra som helst och jag blev nästan rörd på grund av stämningen under sista låten när alla banden var uppe på scen och spelade tillsammans. Det var grymt.
Efter alla spelningar åkte jag och Pauline på efterfesten. Där hade de riggat upp instrument på scen om det skulle vara så att någon kände för att spela lite.. Det tog inte speciellt långt tid innan det förvandlades till ett Club Killers med Viktor och Gustav. Bandmedlemmarna avlöste varandra och det spelades bluesrock, punkrock och som Ola sa "för mycket gubbrock" och spelade sedan en discolåt med Jens vid micken.
En förfriskad gitarrist från Broder Daniel kommer upp på scen och med presentationen "Hej vi har kommit ändå från Göteborg, det här är Broder Daniels sista spelning" han vill spela Shoreline men kan inte texten, förgäves efterlyser han en sångare och istället sjunger Silverbullit Simon search and destroy tillsammans med Ola.
Moneybrother sjunger hjärtskärande och alla blir ivrigt påhejade av Lina på EMI, hon är den mesta partytjejen jag vet, alltid på fantastiskt humör och höjer stämningen enormt.
Efter scenframträdanet häller någon en hel öl över mig. Nu pratar vi inte lite stänk utan jag blir helt blöt överallt. Pauline är snäll och lånar ut en av sina tröjor, min gick att vrida ur, den hamnade i papperskorgen inne på toaletten.
Stötte in I Fredrik Virtanen som alltid lyckas vara på samma ställe som mig det senaste. Han var nyss hemkommen från Lissabon och hade sällskap med Quetzala Blanco som kom ihåg mig från Bomben-tiden. Jag gillar henne, jag gillar de flesta tjejer i min egen ålder som gör något bra.
Henric De La Cour gav mig misstänksamma blickar under kvällen typ "hm jag kanske känner igen henne" han kanske kom ihåg att jag blev indragen i deras dans i förrgår på Metropolis av Terry Ericsson. Pauline har förresten en ful bild på det som hon hotade med att posta här..
Trött, hungrig och med värk i axlar, rygg och fötter åkte vi hem vid halv fyra och Tubens soffa har aldrig kännts så skön att få sova på. Drömde en konstig dröm att jag och Ola blev jagade av Jeppson..