Jag började intressera mig för fotografi på allvar runt 2002. Då och då brukade jag låna min mammas gamla Minoltasystemkamera och ta några rullar.

Jag vet inte exakt vilken som var den första spelning jag fotade. Men jag vet att jag tog med den kameran till någon spelning under 2003, och sen när jag skaffade min första lilla digitalkompaktkamera (med 16 mb minneskort, hur klarade jag mig?) fotade jag några spelningar på Emmaboda 2003. Bland annat den här bilden på Mikael i Dorotea som faktiskt blev helt okej:

Fast jag vill nog ändå säga att den första spelning jag faktiskt fotade på allvar var i början av 2004 när jag precis köpt min 10D. Mina kompisars band The Fermats skulle spela på klubben Velvet Revolver i Fryshuset, och jag tänkte att varför inte ta med sig kameran! Så jag satt nån timme innan och surfade runt och kollade lite schyssta konsertbilder för inspiration, kollade nån engelsk artikel där det stod nåt om tekniken, och sen bar det iväg.
Vad som slog mig efteråt var att bilderna faktiskt blev riktigt bra, en av bilderna är fortfarande en av mina favoriter, nämligen den här:

Nu i efterhand har jag förstått att förhållandena där var väldigt bra för att det skulle bli bra bilder, ljuset var alltså väldigt bra för att vara på en sån klubb.

Jag har förresten lagt upp alla bilder som blev bra från den spelningen på Rockfoto. Om någon är intresserad finns de här.

Detta gjorde självklart att jag blev väldigt sugen på att fota fler spelningar. Jag fick dock inte så jättemånga chanser till det (förutom enstaka halvdanna försök på någon klubb) förrän Popagandafestivalen i Stockholm den våren, dit jag lyckats få fotopass genom ett internetfanzine som jag och några vänner drev. Jag fotade en hel del spelningar, och råkade jag också träffa på Emma.

Några veckor senare bar det iväg till Hultsfred dit jag också fått fotopass, fotade en massa spelningar där också, och insåg att det här med konsertfotografi var riktigt skoj!

Några månader senare flyttade jag till Göteborg för att plugga, och såg i samband med det att Emma behövde lite hjälp med hemsidan och fotograferandet i Göteborg. Jag hörde av mig och sen bar det iväg...

Jag skulle kunna skriva i evigheter om hur allting var i början. Min första spelning jag fotade var november 2002. Jag skulle gå på Mando Diao på Sticky Fingers. Det var sommaren efter kalas och Per Bjurman hade hypat dem ordentligt i Aftonbladet och överallt kunde man läsa om vad de tyckte om Kent.

En vän till mig, Peter jobbade som nöjesredaktör på Bohusläningen och vi skulle dit tillsammans. Jag skämtade om att jag skulle ta med min kamera (en Minolta dynax 300i eller vad det nu var för något, rekommenderas inte till att fota spelningar med..) jag vet inte varför jag hade lust men efter att inte ha fotat en bild sen mediaprogrammet på gymnasiet kände jag plötsligt lust att ta fram min kamera igen. Han sa att om någon bild blev bra kanske de kunde köpa den till tidningen.

Jag hade ingen aning om korrekta inställningar eller något utan ställde in kameran på auto av något slag (det fanns bara 5 autoprogram att välja på) jag gjorde dödssynden att fota med blixt också och det var nog tur för mig eftersom annars hade det inte blivit några bilder alls vid det läget..

Det här var på den tiden då Bohusläningen inte gått över 100% till digitalt ännu (och ändå var det bara 3 år sedan snart!) så jag fick lämna ifrån mig filmrullarna så de kunde framkalla dem dagen efter. Jag tyckte det kändes jobbigt att behöva lämna ifrån mig något som jag inte själv sett men de tyckte bilderna var helt ok och jag fick 500 kr för att publicera en bild i en tidning. Jag var överlycklig.

Mando Diao 2002

Två veckor senare ringer Peter och undrar om jag vill följa med till Scandinavium och fota Kent. Om jag vill! Den här gången är det riktigt nervöst.. Scandinavium liksom.. 9000 personer på läktarna.

Alla fotografer samlas innan backstage och jag anslöt till gruppen och redan då börjades det. Alla pressfotografer pratade med varandra utom mig. Alla stod och sneglade och undrade var jag var för någon. Man kunde höra deras tankar "vem släppte in henne här?" "vad har hon här att göra" "lilla tjej du har ingen aning om någonting" men jag låtsades som ingenting och tillsammans gick vi in och ställde oss framför scenen. "Tre låtar ingen blixt!" skriker vakten. "Vadå ingen blixt" tänker jag. Hur skall man kunna fota då? Jag tittar ned på min kamera. Undrar vad jag skall ställa in den på. Sportprogrammet? Då är det ju snabba slutartider i alla fall.. Eller kanske nattfotograferingsprogrammet. Klick.... 2 sek i slutartid, lite för långt kanske. Porträtt då? Funkade väl bäst i alla fall. Jag satta på blixten en gång och höll på att bli utslängd av vakten. Så utan att ha en aning om hur bilderna skulle bli tog jag ett par och när de tre låtarna gått var man tvungen att gå och lämna in kameran om man ville stanna kvar på spelningen och det ville jag ju såklart.

Kent 2002

På vägen till backstage inlämningen ser jag Felix och Johan i The Sounds som hade varit förband. Det var precis efter de släppt Living in America singeln och jag hade dansat mig svettig till Hit Me! på Sticky hela sommaren. Dessutom var de ju så snygga! Jag tog mod till mig och gick fram och frågade om jag fick ta en bild. De undrade vad jag fotade för och tyckte att jag hade en "riktig" kamera.. Det tyckte inte de andra fotograferna som hade tittat snett på mig under hela tiden i fotodiket.

Jag hade en liten crush på Jesper och frågade om han var i närheten. Han skulle förmodligen vara i deras loge och de undrade om jag inte ville följa med dit. Jag hängde på och de ville bjuda mig på öl som jag tackade ja till trots att jag avskydde öl. Sen gick vi ut till spelningen och kollade på den tillsammans. Jag skulle till Sälen 3 veckor senare och då skulle Sounds spela där men eftersom jag inte var 20 skulle jag inte kunna komma in. De sa att de skulle fixa det bara de fick mitt nummer. Jag trodde inte på vad de sa men gav Felix mitt nr ändå och sa hej då.

Gissa om jag blev förvånad när jag och min syster Hannah 3 veckor senare sitter i bilen på väg till Sälen och jag får ett sms om jag ville komma på spelningen i morgon kväll? Så jag gick dit och tog med min kamera. En del bilder blev rätt ok och en är faktiskt en av mina favoritbilder.

The Sounds 2002

När jag kom hem kände jag att jag måste hitta ett sätt för att fortsätta få fotografera. För när jag fotade min första spelning så kände jag direkt "det här är ju det jag vill göra!" och resten är väl historia..

Jag kan tyvärr inte visa några bilder från mina första halvskabbiga försök till att fota spelningar men det hela började troligen någon gång runt 1999-2000. Alla negativ ligger i negpärmar i mina föräldrars källare, likaså min negativscanner eftersom jag har flyttat runt så mycket senaste tiden. Istället gör jag en lång historia lite halvkort.

Jag började fotografera runt 1997 och under tonårstiden hade jag ganska ofta med mig pocketkameran på diverse tillställningar, det är ju oftast så det börjar. Babes in Toyland på Loppen i Köpenhamn i början av 2001, hardcorefestival i Linköping vintern 2000, som även jag spelade på, och diverse spelningar på 44:an och andra ställen. Men det var efter att jag gått ut Kulturama och flyttat ner till Göteborg år 2003 som det började ta sig. Sommaren efter hade jag fått rejäl blodad tand efter Dead Moon på Debaser, fotade i stort sett hela Blow Up A Panda för egen del, spelningar i Göteborg och Stockholm och spenderade rejält med pengar på rullar och negframkallningar.

När jag i all hast bestämde mig för att studera dokumentärfotografi ett år i Umeå och flyttade upp förra hösten lärde jag känna en tjej i min klass som berättade att Umeås kulturförening Humlan skulle starta ett projekt om stadens musikliv. Jag hängde på och började fota spelningar på Scharinska Villan, Stallet och Norrlandsoperan samt Folkets Hus under Umeå Open (varav under sistanämnda festival jag delade fotodike med Emma men varken hon eller jag la märke till varandra då). Bland annat blev det spelningar med Electric Eel Shock, T(i)NC, Le Tigre, Sahara Hotnights, The Ark, Electrocute, CDOASS, Fireside, Regulations, Cult of Luna, Deportees, Ceasars, Knugen Faller, Moneybrother, Silverbullit, Suburban Kids With Biblical Names, Mattias Alkberg BD, Millencolin och många fler.

Efter att ha tröttnat på att spendera ett oändligt antal timmar med min negativscanner blev det en 350D och runt 2 veckor senare seglade jag in på rockfoto.nu som sökte nya fotografer...

Nick Royale med DKT/MC5 sept 2004 och undertecknad vintern 2000

När Emma kom på att vi skulle skriva om får allra första spelning blev jag alldeles nollställd. För faktum är att jag inte kommer ihåg vilken konsert som var den allra första som jag fotograferade.

Däremot minns jag den allra första bild som jag blev riktigt nöjd med, och det var fortfarande ganska tidigt i min karriär.

Jag hade nog fotograferat något år innan den här kvällen, men jag minns det fortfarande väldigt väl. Jag stod för första gången i ett fotodike, inför massor av människor på en konsert med Thåström. The Sounds var förband, kanske en av deras allra första stora konserter.

Jag stod med min Canon EOS 5, lite skakig i benen och plåtade svart vitt. Efter konserten åkte jag direkt till mörkrummet och satte igång en bra skiva medan jag hällde upp vätskor och kollade vattentemperaturen.

Sen var det bara till att agitera, skaka, fixa och till slut göra kontaktkopior. Resultatet från konserten, tja det har du redan sett. Resten av bilderna ligger nu i pärmar, och frågan är ifall det inte är dags att plocka fram neggen och kolla på dem. Sådär for old times sake!

eftersom jag varit så duktig på blogskrivandet senaste veckan så fortsätter jag i den stilen genom att vara först ut med temablogen, som alltså ska handla om den första spelningen jag plåtade...

vi börjar från början. 1996 hittade jag farsans gamla systemkamera i en låda. jag gick med i ludvika fotoklubb för att kunna använda deras mörkrum. en klasskompis lärde mig hur man framkallade film och kopierade bilder.

efter det hade jag kameran med mig nästan överallt. jag var intresserad av musik redan då, så det var självklart att kameran fick följa med när frank records ordnade festival i ludvika folkets hus: undergroundfestivalen. detta var den 10 maj 1997. banden som spelade var turbonegro, electric frankenstein och nåt rockabillyband som jag inte minns namnet på.

turbonegro var ganska okända på den tiden. jag hade sett dem en gång tidigare, som förband till hellacopters när de spelade i folkets hus källare ungefär ett år tidigare, och tyvärr innan jag hade börjat fotografera. det var på den här tiden som turbograbbarna byggde upp sitt rykte som galet liveband. hank hetsade publiken och upprepade gång på gång att han "älskade små dalpojkar". i det lätt homofobiska ludvika vet jag inte riktigt om det hade nån positiv effekt, men publiken var helt galen och hank stoppade brinnande tomtebloss i baken! det finns tyvärr inte med på bild eftersom det inte gick att stå kvar framför scenen.

hank von helvete á la 97.

till bildernas försvar skall sägas att de inte fanns något kravallstalet i ludvika folkets hus, och att publiken röjde lika mycket då som de gör på dagens turbonegro-spelningar. det var med andra ord inte så lätta förhållanden...

rune rebellion? och i bakgrunden syns happy tom.

nu insåg jag plötsligt att min turbonegro inte bara är det första bandet jag plåtade, utan även det sista(eller senaste ska jag kanske säga, för jag antar att jag kommer plåta några spelningar till...). ni kan ju gå in och jämföra bilderna, hank är läskigt lik med tanke på att det är nästan 10 år sedan!

igår hade bandet the sunshine releaseparty på debaser. det var mycket folk och väldigt trevligt. de spelade 4 låtar från nya skivan och bjöd på öl. jag tog några bilder på dem, trots att ljuset egentligen var alldeles för dåligt för att plåta. inget som håller för att lägga upp på rockfoto, men en blogbild duger det till...

en poserande sunshine-pelle

jag fick 4 bilder på mig själv skickade över skunk igår. bilderna var tagna på mondo i fredags och för att vara helt ärlig har jag inget direkt minne av det. en av bilderna var lite söt, men det börjar bli dags att ansa mustaschen tror jag...

Om någon har missat det så är Popcornfestivalen den 7-9 oktober på Södra Teatern och Kägelbanan. En hel helg med bara musikfilmer/dokumentärer, jag hämtade ut mina hittills 7 bokade biljetter i lördags. De jag ska se är Spend an Evening at Saddle Creek, Kill Your Idols, New York Doll, The ResErection, Rolling Like a Stone, The Devil and Daniel Johnston och The Shield Around the K.
Alla som befinner sig i Stockholm den helgen borde kolla upp det här för det kommer bli jättebra. Funderar på att boka in mig på ett fåtal till. Plaster Caster, dokumetären om Cynthia Plaster Caster, visas på lördagen men den såg jag senast förra veckan på DVD. Inte riktigt som jag tänkt mig men rätt sevärd ändå. Och om The Kids are Alright är samma dokumentär som jag såg på TV för någon vecka sen så är den inte fy skam heller.
Hur som helst, gå in på www.popcorn.nu och kolla programmet. Dessutom har Stefan viskat till mig att en större svensk tonårsidol kommer spela på en av festerna.. Ni får se vem.

Jag och Pauline har pratat om länge nu att vi måste börja träna, sluta äta chips och godis och inte se lika mycket på tv.. I förrgår fick jag nya byxor på jobbet och antingen har jag blivit fet eller så var det en konstig modell för de satt så tajt i midjan att det var jobbigt, jag kunde precis få igen dem.. så för min egen skull borde jag kanske göra någonting åt det.

i alla fall har det mest varit prat från vår sida och jag har kommit hem med kasse efter kasse med godis, chips och glass från ica varje kväll. men idag packade vi ned träningskläder och gick till gymmet där vi bor. men det var jätteläskigt. de hade två olika gym, ett med farliga maskiner som man inte vet hur de funkar och ett med fria vikter där bara muskel-män tränade.. så vi vågade inte träna och gick hem igen för att leta upp något bättre på internet. saken blev liksom inte bättre av att gyminredningen var från 70-talet.

men vi hittar liksom inget bra, vi vill att det skall ligga på samma tunnelbanelinje eftersom om man måste byta och krångla för att komma dit kommer vi aldrig åka dit.. sen får det inte vara nåt ställe där man blir mobbad om man är klen som vi är heller för då vågar vi inte gå dit. så snälla hjälp oss! någon som kan rekommendera ett gym mellan T-Centralen och Fruängen?

Det var riktigt roligt att fota Turbonegro på en sån pass låg scen som dom satte upp på Arenan. Bra spelning var det också, förutom det lilla missödet som Tuben har berättat om här nedan. Det är tråkigt att EMA inte kunde bete sig bättre än vad dom gjorde, eller snarare han som representerade dom. Det var helt respektlöst att behandla oss som två snorungar som smitit in genom en bakdörr, det hade räckt med att ha bett oss lägga undan kamerorna så hade vi gjort det. Men riktigt lågt sjönk han när jag precis innan vi skulle gå behövde gå till toaletten; EMA-killen ville helt seriöst eskortera mig till dörren för att han var rädd att jag skulle smita. Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta men situationen kändes bara helt sanslös. Sen kan man ju undra hur stor chansen är att han hade gjort samma sak med en medelålders fotograf från en svensk kvällstidning som behövde lätta på trycket.

Jag kanske ska tillägga att han inte heller var ett dugg intresserad av att se bilderna vi tagit från VIP-läktaren, egentligen hade det lika gärna kunnat ha varit kompisbilder på Tuben, men för er som undrar hur det som startade hela grejen såg ut:

Mycket väsen för absolut ingenting.

Nu ska jag ta tag i Cariboubilderna, vet inte om det gick särskilt bra eftersom Debaser verkligen borde bygga lite på sin ljusrigg. Stefan, som jag fotade när han spelade rock'n'roll med sitt The High Heeled Honeys förra helgen, ringde och följde med.

Oh, andra säsongen av Lost har börjat! Dags för ett gäng veckor av spänd nervositet igen, härligt!
Det får bli frukost ackompanjerat av första avsnittet.

Igår fotade jag som sagt Dimbodius på Storan. Det var schysst. Roligast var nog att klättra upp på scenen. Det blir ju lite annorlunda bilder mot att bara stå framför scenen.
Bilder på både dem och bandet som spelade innan, Leopold, kommer efter frukosten!