I eftermiddag lämnar jag storstaden för Borås där jag ska möta upp min bättre hälft som precis har kommit hem till Göteborg efter en tysklandsturné. Det blir två nätter hos hans föräldrar innan vi på fredag drar till Öland för en fem dagar lång mobilfri, internetfri och arbetsfri helyllesemester. Jag har aldrig varit på Öland, därav min förtjusning inför helgen. Jag tänker mig långa cykelturer, promenera vid havet, samla stenar och se på solnedgången. Öland, eller Byxelkrok närmare bestämt, verkar vara ett fint ställe.

Min teknikfria semester hindras lite av att jag måste ha med mig datorn för att genomföra en bildanalys med hjälp av den Sonessonska bildsemiotiska begreppsapparaten, men den får göras på tåget. 
Alla försök att få tag på mig den kommande veckan kommer vara ganska lönlösa, skicka ett mail eller nåt.

Popaganda förresten, det var kul men jag har inte hunnit beklaga mig över det som ett par av besökarna vid vår utställning sysslade med. Ni som traskade iväg med bilder för ett fyrsiffrigt belopp tänkte kanske inte på att det kostar pengar att få bilder utskrivna och monterade, men borde åtminstonde förstå att det ligger en hel del jobb bakom dom. Tack vare er gick vi inte längre plus minus noll och min pepp inför att göra något liknande igen är ganska låg. Trevlig helg.

Emma råkade åka ut för en tejp ATTACK, nu låter vi bilderna tala för sig själv i stället.

Nu är det sent, jag har fotat min sista spelning för festivalen, och tänkte därför bjuda på diverse härliga bilder här i bloggen!


Jag och Emma fick åka upp i skyliften över stora scenen! Det var sjukt häftigt!


Ja, som sagt...





Emma kommer med en betydligt snyggare bild över området däruppifrån sen, så håll ut!


Vår utställning verkar omtyckt, så till den grad att folk försöker härma poserna på bilderna!


En till!


En kille i Zeigeist som var lite färgig efter deras minst sagt spektakulära spelning! Hela bandet kom förbi vårt lilla presscenter senare och öste lovord över våra bilder från deras spelning, det var kul!


Josh Ritter kom förbi och Emma visade honom runt på Rockfoto.

Dessutom fick jag en utskällning av Whitest Boy Alive för att jag inte lagt upp bilder på killen som spelade keyboards, så han tvingade mig att sätta mig ner med honom och gå igenom bilderna för att hitta några på honom. :)

Emma säger att jag bloggar för sällan, men jag har aldrig haft något att berätta. Men igår visade det sig att en av scencheferna här på Allhuset är min vän Jonathan som jag inte har sett på länge. Jonathan är väldigt snäll och söt och spelar dessutom i ett av mina absoluta favoritband, och för en stund sen fick jag en bild på honom efter några tafatta försök att ta en i smyg.



Otur blev mitt sista band för popaganda i år, nu ska jag hämta käk.

The Whitest Boy Alive var helt klart festivalens höjdpunkt enligt mig. Det var grymt helt enkelt. 
Som extra nummer så gick Cat 5 tjejerna upp på scenen och körde någon låt, medans en dansande Erland började röra sig ut i publiken till takten av musiken.

Erland Öye ute i publiken.

Efter spelningen så tog jag mod till mig och gick backstage för att fråga om det var lungt att förevika detta ögonblick med en bild på den vita pojken.



Kunde inte riktigt bestämma mig för vilken som blev bäst.

Sen kom någon av dom på den brillianta iden att tjejerna måste vara med och inom några sekunder så kom någon på det smarta The Whitest Cat Alive.

...på Hello Saferide.


Pauline


Dagens tävlande Sara

Förresten så är det verkligen skitfint väder just nu! Kom hit, kom hit! Vi har plockat av skyddsplasten på vår utställning också, så nu ser den typ tusen gånger bättre ut.

Jag har alltid förundrat mig över Emmas bild på Lars i The (International) Noise Conspiracy när han kastar iväg sin gitarr. Idag fick jag uppleva mitt första gitarr-kast under Hets spelning.

Tyvärr så var väl ingen speciellt berädd på det, inte minst han som kastade iväg gitarren, man såg att han tänkte något i stil med "Fan, hur ska jag klara av att fånga den" någon gång medans gitarren är 2 meter över hans huvud.



Han lyckades i alla fall fånga den utan att någon kom till större skada. Nu är i alla fall sista dagen av Popaganda igång. Idag är vädret strålande, enligt smhi ska det inte regna något och solen lyser över hela området.

The Embassy:
Var helt okej, jag såg bara dom 3-4 första låtarna för att sedan gå och ladda inför Le Sport.
Men det lilla jag såg/hörde var bra.  Men jag har inte så mycket att skriva så jag postar med en bild jag tog med ett lånat 85mm 1.8.

Le Sport:
Inför idag hade jag aldrig sett dom live, och ja det var väl lite av en besvikelse, eller jag tycker dom inledde väldigt klent, fast när dom till sist spelade Tell no one about tonight så var det i och försig som bort blåst, för då började väldigt många dansa. Det var roligt och väldigt lerigt.

Säkert att ingen vet hur röda Cheap Mondays blir när man tvättar dom? Om du skulle veta, skriv i gästboken eller skicka iväg ett mail till olle@rockfoto.nu 

Jag är klar för ikväll och belönar mig med en liten öl vars burk påminner lite om Black Flag-loggan, eller hur? Nu ska jag inte gå utanför dörren förrän vi åker hem inatt, det är ren lervälling på området. Här inne på Allhuset har dom disco disco, väggarna vibrerar nästan. Nu blir det till att ta det lugnt tills de andra är klara.

New Young Pony Club - Absolut Svensk killen.

Både Ponny klubben och Cat 5 var bra. Cat 5 måste nästan varit festivalens mest hypade band, även fast jag idag läste i City att Cat 5 var hypade förra året när dom släppte en CD-R. Men ja i alla fall kön var lång och sträckte sig ner från Allhuset och tryckte var enormt som emma skriver om nedanför mig.

Emma och Pauline innan New Young Pony Club