Sitter och skickar högupplösta bilder till Popview, utställningen i Holland jag blivit uttagen till. De har valt 6 av de 10 bilder jag skickade in. Men jag tycker de har gjort ett ganska märkligt val. Ex så valde de inte två av de bilder jag absolut skulle valt. Men jag antar att internationellt så slår en bild på Babyshambles högre än något svenskt band..

Är i Malmö just nu. Sträckläser chick-lit böcker och julpyntar. Per lagar fantastisk mat och ikväll spelar han skivor på Vinylbaren. Jag har läst låtlistan och det kommer bli bra. Det mesta i alla fall..

Det här är mitt allra första blogginlägg genom tiderna.
Jag kunde bortse från både regnet och förfrusna vinterlungor eftersom att min längtan dominerade. Vår vinter i Skåne är ingen vinter i jämförelse med kylan uppåt i landet. Jag fasar inför minusgraderna. I vilket fall som helst. Jag var en halvtimme för tidig till förbandet Uriah Heep men det uppskattades då jag var tvungen att värma upp mina händer först. Bernie Shaw hade enligt min mening en förfärlig men attans så charmig klädsel och när ljuset lekte med hans blonda hår så var det omöjligt att inte fnissa till. Trots sina rynkor så såg han ibland ut som en 5 åring. Enformigt ljus så jag fotograferade inte alls mycket men några få bilder blev det dock så en bild kan jag bjuda på.
Alice Cooper är inte en personlig favorit men det går inte att bortse från att han är känd för sina storslagna scenshower. Jag var milt sagt energisk och sprang från sida till sida för att inte missa betydelsefulla sekunder. Alice Cooper pekade åt mitt håll ett par gånger samt poserade rätt annorlunda och får därmed äran att pryda bloggen med två bilder. Keri Kelli log åt mig konstant vilket distraherade mig en aning med tanke på hur gudomligt snygg han är. ;) Stämningen i publikhavet, ljuset och självfallet bandmedlemmarnas energi gjorde konserten till ett oförglömligt minne. Bilderna på Alice Cooper finns att finna här.
Därefter gav jag med mig och följde med en vän hem. "Det tar bara fem minuter att gå." Multiplicera det med fem. Han bjöd dock på marsipante med honung och mjölk så jag förlät honom.
Jag var hemma i Helsingborg strax efter tre så det blev en lång men härlig kväll.

Kent gör 30 spelningar till i vinter. De säljer ut så sjukt mycket.. Helt otroligt.. I alla fall fotade jag nya pressbilder till Familjen som är förband under den turneén. Och nu äter jag godis till frukost och snart kör jag till Malmö via Växjö för att hämta en kartong med julpynt. Här ska julpyntas hela helgen!

Snart ska jag till Nefertiti och se Säkert!. Förhoppningsvis blir det inte lika trångt och mörkt som det brukar vara på Nef, vi kan bara be och hoppas på det bästa. Lagom till detta har jag stressmage och feberkänningar men en bra spelning kommer fixa det snarare än att sitta hemma och tjura. Joel såg Anna Järvinen förra helgen medan jag satt i skolan och jobbade, Jag fick feeling har inte gått jättevarmt på min stereo - eller nej, jag kan inte säga stereo, jag måste vara ärlig och säga dator! uh! dock ej nedladdat - men det ska ändras på. Men först blir det någon talbok med David Lynch som Joel är helt lyrisk över, där Lynch pratar om hur stress tar död på kreativitet. Word. Säkert! ligger iallafall väldigt högt upp bland mina kandidater inför årsbästalistan.

Imorgon åker jag och karln hem till Stockholm för att umgås, käka avsmakningsmeny på den fantastiska restaurangen Lilla Pakistan, se Rufus Wainwright (om någon som följer den här bloggen kan ha missat det) samt gå på Vice treårsfest. Ska bara gå och plocka upp biljetterna som väntar på mig efter att jag hjälpt Vice med bilder på Black Lips som kommer att hamna i brittiska The Guardian.

En ny sak som ni kan hålla ögonen på är min vän Johannas nya blogg Cross yr stitches! Skåda bara hennes master piece. Johanna, känn pressen att uppdatera ofta. Jag vet vad jag ska önska mig i julklapp.


Till sist från förra veckan: Mitt försök till en spontan Jan von Holleben.

Fasiken vad bra dom var ikväll, var länge sen jag kännde att jag bara ville ha mer mer mer.
Oväntat må jag säga, tycker jag att senaste skivan "An end has a start" är helt ok, lite tråkig men med vissa riktigt bra spår. Men live kunde dom spela, ett fullsålt Debaser Medis håller nog med för publiken var oxå på bra humör.
Imorgon en spelning som jag sett framemot länge nu, Black Mountain på Kägelbanan.
Ni som inte köpt biljett gör det, det första ni gör imorgon.
Annars fick jag nog av Stockholm och köpte en resa till Paris på torsdag, torsdag till söndag!
Jag älskar Paris, skulle nästan kunna tro att jag är fransman igentligen. Ska på fest på lördagen France vs Sweden vi ska se vilket land som har bäst julmat så jag har fått order om att ta med prinskorv för 30pers och 2 julostar, undrar vad flygplatspersonalen säger om det!?

Just ja, missa inte Gogol Bordello på söndag ni som bor i Stockholm.
/magnus

Har jobbat hemifrån sängen idag. Det är sådan lyx man kan unna sig när man har flexibla arbetstider. Dessutom försöker jag rättfärdiga det för mig själv genom att tänka saker som att jag fotade spelning igår och jag jobbade ju hela helgen, jag är värd det.. Är rädd för att jag inte kommer komma upp härifrån på hela dagen nu. Fastnade med det här. Aftonbladets filmbloggare bad alla besökare av bloggen berätta om de läskigaste filmscenerna de sett. Jag blir rädd bara av att läsa det och återuppleva de scener man själv sett som andra berättar om.

Mina läskigaste filmer är The Ring (såg först innan den kom ut och då blev jag så rädd att jag var tvungen att se den igen på bio för att bli mindre rädd men det slutade med att jag hade ont i hjärtat när jag kom ut så hemsk var den. Kan fortfarande ge mig mardrömmar) och Saw filmerna (alltså hur kommer de på så vidriga saker man måste bli utsatt för? jag kan känna varenda smärta de där offren utsätts för när jag kollar på de filmerna) Och numera blir jag rädd för allt. Det blir liksom bara värre med åren så jag har slutat att se skräckfilmer för min fantasi är alldeles för livlig vilket förvandlar skräckfilmerna och ger dem en extra dimension i flera månader efter och det funkar liksom inte att leva med skräckfilmer i huvudet varje dag..

Med anledning av Olles inlägg här nedan utser jag det här till tidernas sämsta dag.

Jag skulle lätt nollställa mitt pensionskonto och stryka tio år av min livslängd om jag fick gå på Wembley i kväll i stället för att sitta i en kylig lägenhet i Småland och leka hobbycopywriter.

Sitter och fixar det sista inför min ganska så spontana blixtvisit till London. Planet går 06.40 från Skavsta och inte mer än 22 timmar senare är jag tillbaka på Svensk mark.

Anledningen till denna tripp är Babyshambles spelning på Wembley Arena. En rapport kommer så fort jag är hemma. Men dom första spelningarna på arena-turnen verkar ha gått utmärkt så jag är riktigt spänd på det hela.

Bea fick stanna hemma med sjukdom ikväll medan jag gick som gäst (tack Daniel!) på Maia Hirasawa och Salem Al Fakir på Storan. Därför är den här mobilbilden allt ni får se ifrån det, tyvärr. För första gången, vad jag förstod, så öppnade Storan upp så publiken kunde välja mellan att köpa en biljett i sittplatsdelen eller i bardelen. En riktigt bra idé! Verkar som att det uppskattades av artisterna också så förhoppningsvis kör Storan med det här fler gånger.

Nu är klockan kvart i tolv och jag försöker skrapa ihop till pannkakor med mörkt lantbrödsmjöl och sojamjölk med vaniljsmak. Det går sådär. Just nu är det mycket som händer och massor att göra, jag tror att jag tog mig rejält med vatten över huvudet för ett tag sedan och har släppt på en del grejer så det känns lite bättre nu. Bland annat är jag inbjuden till att medverka i ett nytt norskt foto/konstmagasin som släpps i vår och håller på att jobba med det, sitter i lokalen och pular med grejer, planerar jobb och i vår kommer jag att ha en alldeles egen utställning. Vissa dagar känns allt skitkul, andra dagar vill jag lägga ner och börja jobba på bank.

Nu pannkakor!

Det är så himla bekvämt att fota på Södra Teatern. Lite som att flyga i första klass. Fast jag har i och för sig aldrig gjort det men ändå.. Fotade i alla fall Magnus Uggla där ikväll. Och det är så skönt att spelningarna alltid är i tid, börjar tidigt, man är klar senast 21:30 och har skickat iväg till tidning och allt och personalen är alltid trevlig och hjälpsam. Dessutom väldigt uppmärksam publik alltid.

Det är svårt när det är singer/songwriters som spelar med typ bara en gitarr. Då brukar jag vänta med att trycka på kameraavtryckaren tills antingen publiken applåderar eller de spelar lite extra hårt på gitarren. Man vill ju inte störa i onödan i en sådan situation. Fast är det en bild man absolut inte vill missa får man ju trycka ändå. Dock så händer det ju inte så jättemycket på en singer/songwriter spelning så de bästa bilder kommer ju nästan ändå i de situationerna när det är mer ok att fota.

Jag höll utkik efter paret Schulman, tänkte att de säkert skulle vara där men såg dem inte. Blev lite besviken.

I morgon firar Blixten C:O ett år. Det känns som det bara var några månader sedan de startade liksom. Kanske går dit en sväng. Kanske redigerar bilder jag tog i helgen. Har så sjukt många att fixa med just nu. Bäst att sätta igång..