Nu har jag sovit, badat fötterna i finjasjön..

och solat och sovit lite till. Den där finjasjön var en riktigt ful sjö.  Men det hör ju egentligen inte hit.
Siesta! festivalen däremot var en riktigt bra festival. Tänk att lilla lilla Festival Blå skulle bli så stor och så bra. Förutom att pressrummet inte hade någon lampa och att festivalen stängde klockan två så har jag inget att anmärka på.

Musikmässigt så var JohnOssi, Zeigeist och Håkan Hellström bäst och fotomässigt så var Zeigeist bäst. Det är inte så kul att försöka fota rakt in i ett rökmoln. Autofokusen vill inte, den ena bilden blir överexponerad och nästa underexponerad och man har ingen aning om hur resultatet sen kommer att bli. Men på något sätt så blir det mesta oftast ganska bra. Den här bilden tex.

Hursomhelst så tänkte jag bjuda på lite bilder från festivalen. Det hela började med att jag och Emerentia mötes på tågstationen. Jag hade asmycket att släpa på. Emmas stativ till Rockfotostudion bla. Väl framme i förstaklasskupén tänkte jag - glassigt - och undrade lite hur det gick till med 1.a klass biljetten men det har jag Emerantia att tacka för.

Framme på Siesta mötte Petter oss vid ingången, gav oss våra armband och visade oss till vår våning. Javisst, ni läste rätt, vår våning, jag har bildbevis.

Där uppe kunde vi hitta på allt möjligt men oftast så pratade vi strunt och kollade på utsikten.

vi spionerade också på våra kolleger när dom slet nere i diket. Här ser vi Niklas, Olle och Emma i full karriär.

En liten del i arbetet som rockfotograf är att stå i Rockfotostudion. En timme om dagen för att vara exakt. Det kan vara både roligt och mindre roligt. Det är liksom inget dåligt jobb men det är ju klart roligare att fota konserter och softa i våningen. Tur tur att vi hade två fotoassistenter på plats som skötte en stor del av fotandet i studion. Bra jobbat ska ni veta. På denna bilden ser vi Emma pumpa på i studion.

Det gör hon på denna bilden också. Flytta lite ditåt säger hon. Men hon tänker nog på något helt annat.

Den klart roligaste rockfotostudiotimme än så länge var när Adam Tensta tittade förbi. Om Emma pumpade rockfotostudio på förra bilden så skulle ni sett mig. En kvart var Mr. Tensta på besök och under den tiden lyckade vi beta av den uppsakttningsvis 40 pers långa kön. Adam Tensta verkar vara en skön kille. Och tålmodig. Jag tjuvlyssnade på en reporter som i presscentret ställde den alldeles lysande frågan:

- bor du här på campingen eller?
Adam - Nej, alltså jag bor på hotell.

Jag undrar fortfarande om det blev en bra artikel, vart den hamnade om den nu hamnade någonstans och framförallt vad de eventuella läsarna tänkte.

Så här ser han ut om någon missat.

Nu har jag skrivt på tok för mycket så jag avlutar med lite bilder. Så här i efterhand så inser jag att jag borde tagit fler bilder på mina kolleger men nu blev det inte så. Här har vi två av tre rockfotoskribenter, Matilda och Emerentia. Matilda poserar och Emerentia spanar in pizzavagnen.

Olle och hans lilleputtnikon.

Tillsist fick hon den där pizzan men bara för att jävlas ställde hon sig ur fokus.

Tillsist ser vi Petter och Olle unna sig lite näringsriktig mat under varma solen.

Tjing!

Ja, hur är det nu egentligen med göteborgarna?

En tjej i pressrummet slände ut frågan om hur många som var över 40 i Hästpojken.

Nästan ingen av dem är över 30.

Gissa vem jag träffar på tåget?

När jag äntligen sitter på tåget och skriver ihop Looptroop Rockers -intervjun från i fredags träffar jag ironiskt nog Magnus Bergqvist, mer känd som Embee i bandet. Han är på väg ifrån gårdagens Looptroop Rockers spelning på KB i Malmö. Han är grymt trevlig, bara så att ni vet!

Äntligen har jag kommit hem, efter ungefär två timmar i bussen tillsammans med andra göteborgare dundrade jag in hos mamma och pappa.

Äntligen har jag kommit hem, efter ungefär två timmar i bussen
tillsammans med andra göteborgare dundrade jag in hos mamma och pappa. Nu skall de få lov att ta hand om mig ett litet tag tänkte jag.

Jag hade sån tur igår som vågade fråga efter skjuts från Hässleholm, och det fick jag, det innebar också att jag fick bo på hotell för att hinna upp på morgonen. Väldigt mycket mer bekvämt än det jag sovit på tidigare i veckan. Så klockan 8:30 var det hotellfrukost, och jag möttes av mörka solglasögon och hängande huvuden. Anders Wedin var den enda som verkade pigg. Dalmasen.

Sista dagen på Siesta var nog bland de bästa, varmt, soligt och men ett gäng roliga artister.

Jag fick träffat José Gonzalez på förmiddagen och pratade sydamerika, reklam och hur man ställer sig till remixer. Åh, det var så himla trevligt, men jag blev så häpen av hans uppenbarelse att jag tappade det mesta, inklusive mina frågor, så vi improviserade fram ett snack om hur han sålde låten till SONY, hur bra Jori Hulkkonnen remixen faktiskt var och om detdär med det sydamerikanska arvet. Det är lustigt att det är så geografiskt betingat vilken musik man gör. i Sydamerika gör alla sologitarr-och-sång-musik, i Göteborg får man en skiva med Bad Cash Quartet och en elgitarr.

Hann även träffa Those Dancing Days en snabbis och Jonas Game.

Ser nu att jag måste göra rent min dator. Festivaler är skitiga!

Och ikväll på efterfesten spelar: Nick Borgen från Backyad Babies!

Sådär låter det om och om igen mellan varje spelning när någon lokal kille presenterar banden. Och stackars banden.. Amanda Jenssen fick en presentation som "gladjazz". Neverstore fick höra att de var backstage och rakade armhålorna. Och sedan kommer partiet där han ska rabbla upp sponsorerna. Självklart är det hela tiden någon han glömmer bort. Som Svensk fastighetsförmedling. "Och så den där fastighetsbyrån.. Ja vad heter de nu igen? Ni vet den där fastighetsbyrån. Vänta jag måste kolla i pappret"

I alla fall. Hoppas Nicke Borg i Backyard Babies inte tar för illa upp för att bli tagen för den gamla schlagerkillen vars enda hit var We Are All the Winners..

Fick mail: Hej Emma, säljer en bild på en hånglande Håkan på Siesta! som dryper erotik.

Fortsättning:

Såg din bild o den är snygg, den här är sexigare! Köp den av mig nu eller ångra dig.
Säljer även från Truckfighters och Klas Eriksson - i FÄRG till skillnad från Petter B.

Tyvärr har jag inget tillstånd från fotografen att lägga upp den här men jag kommer nog inte köpa bilden om man säger så. Men jag gillar hur man i det här fallet försöker sälja in det hela. Det väcker garanterat uppmärksamhet i en översvämmad mailbox.

Nu ska jag snart fotografera Nisse Hellberg och Neverstore. Är på Springbreak i Kalmar sedan 13-tiden idag och det är hett ute! Har fotograferat Amanda Jenssen. Är väldigt nöjd med den första bilden där hon hoppar.

Igår såg jag solnedgången tillsammans med Jens Lekman

Jag, Linnéa och Pauline tog oss ut till förorten igår för att njuta av solen, karnevalen och underbara Jens Lekman. Vi spekulerade ju ganska länge över vem den hemliga gästen skulle vara och när José González kom ut på scenen var vår reaktion "men jaaaaa, såklart". Att vi inte hade tänkt på honom.

Spelningen var bra men kort och alla ville ha mer, något som Jens märkte så efteråt samlade han ihop ett stort gäng förälskade flickor och pojkar och vandrade bort från den högljudda karnevalen till en tyst plats med en underbar utsikt över Hammarkullen. Så där satt vi, i gräset och lyssnade på hans fantastiska röst samtidigt som solen gick ner bakom honom, och nu när jag tänker på det får jag fortfarande rysningar. Jag filmade en snutt med mobilen, det är taskig kvalité men det går att drömma sig bort.

Efter lite dealande och fixande så blev det ändå något av det...

Efter många om och men och först besvikna miner till glada miner så var jag alltså på stadion ikväll och fotade KISS. Lucky us att jag också fick lägga upp dom här och jag hoppas ni gillar dom lika mycket som jag gör. Är väldigt nöjd. Sen såg jag det mesta av konserten som i ärlighetens namn inte var speciellt bra, ganska tam rent låtmässigt (blev bättre mot slutet) men showmässigt är det SÅ O.T.T. (over the top, favorituttryck) att jag funderar på hur mycket pengar det går åt och om jag nånsin kommer kunna tjäna ihop till att göra en, och endast en, KISS-show under min livstid. Jag tror inte det.

First thing first, igår klampade Motoboy in i vårt sovrum.

First thing first, igår klampade Motoboy in i vårt sovrum. Där satt vi, Olle, Emma, Petter och jag i våra pjamasar och så kom Motoboy in och svor. Helvete, fan sa han, sen sa han oj och bad om ursäkt. Undrar fortfarande vad han svor över.

För den som läser Paulines blogg är det redan känt att José spelade med Jens Lekman ikväll på Hammarkulle-festivalen, och det är inte utan att jag längtar lite hem när jag hör det. För åh, det hade varit en sån fin kombo att se de två i Hammarkullen en solig dag i maj. Men jag fick ju Håkan, vilken Håkan sen!

Nu är det dags att sova. Trots att vårt sovrum ligger mellan logen och gången ner till scenen och att sista bandet spelar långt efter klockan tolv.

Man har knappt hunnit till Siesta! förren man måste åka till..

Kalmar och fota på Springbreak i morgon. Men det ser jag fram emot det också. Lite ledsen över att missa Enter Shiraki bara, de hade nog varit grymma att fota!

Annars kommer ju snart höjdpunkten för ikväll, Håkan på största scenen om två timmar. Det blir min första Håkan för i år och jag är peppad som tusan på grymma bilder.