Har jobbat med Adam Olenius och Markus Krunegård.

Nu släpper han sin skiva. Ikväll närmare bestämt. Så veckans höjdpunkt blir RS-spelningen i Stockholm och Soundtracks i Göteborg.

I DN idag fick Robert en 3a, och Glasvegas inte oväntat en 5a.

Ibland glädjs man åt de små företeelserna i livet. Idag var det Fleet foxes myspace som fick mig att bli på extra bra humör. Där ligger en video dedikerad till Fleet Foxes från den svenska duon First aid Kit. De gör låten Tiger Mountain Peasant Song och de är hur fina som helst! Bra jobbat systrar. Johanna och Klara Söderberg.

Kolla in! En bra humörhöjare, trots att jag är oförmögen att länka....

Sitter och tittar igenom Beas foton från Häkan-spelningen i fredags.

Och det när nästan så att jag gråter en skvätt. Jag har inte missat en enda spelning Håkan gjort på Liseberg, förrän i fredags. Jag orkade helt enkelt inte ta mig till Göteborg, för jag tänkte att han ändå ledde ligan över band jag sett flest gånger i år. (räknade igår ut att det var närmare 130 konserter jag sett i år)

Såhär i efterhand känns de tlite tråkigt, jag hade velat stå där mitt i Göteborg, och sett på Håkan med min lillasyster.

Istället var jag på klassfest i Stockholm, sämre musik, och inga småsyskon.

Nu lyssnar jag på Melpo Mene som jag fick av Hansi härom dagen, och i närmare eftertanke skall jag ta och gå på konserten den 10de oktober.

Det fanns en hiphop låt/skiva någon gång som hetter Ny Tid Ny Strid, vid närmare googling visar det sig vara en låt. Av Blues.

Minns ni honom? Blues- bortom dimhöljet, Anna och jag lyssnade på honom hemma på hennes flickrum i Johanneberg. Nu jobbar Anna på Korsika, samma ö som min farfar hade sitt mini-imperium på, och jag sitter i en lägenhet på söder, med Eldkvarn i högtalarna och en halvt uppäten makaroner-med-ketchup-middag. Någon på skolan kallade det för något väldigt mycket mer innovativt, men jag minns inte riktigt nu.

Tillskillnad från Håkan har jag inte häftiga grannar än, och jag tror att mina hatar mig, speciellt eftersom jag varje morgon, 07:30 startar med något popigt och glatt soundtrack, för att avsluta nätterna runt 01:00 med gitarr-spel.

Bon Iver igår är fortfortfarande en knäsvag upplevelse som etsat sig in i sinnet. Och så var det roligt att få höra Hello Saferides nya låtar live i måndags. Det kommer bli ett toppen-släpp!

Annars så är hetaste tipset just nu Peter Moréns (Peter Bjorn John) soloalbum, The Last Tycoon, som kom i april, men som fått alldeles för lite uppmärksamhet.

Så var det det här med en bild i timmen, eller en dag i mitt liv som min forna fotolärare formulerade det hela.

Efter att ha tagit igen en del bloggläsande här på rockfoto och kanske framförallt fastnat för Paulines och Pär Hugos bildspäckade inlägg, där den tidigare dessutom hyllade mitt näst senaste inlägg i den här bloggen, så blev jag själv sugen på att bidra med något liknande. Problemet är bara det att jag sedan några veckor tillbaka befinner mig i den alltid lika aktuella kulturmetropolen Berlin dit jag endast bemödade mig om att ta med mig en blixt ur min annars ganska välutrustade blixtarsenal och om jag ska orka bära med mig en kamera under en längre tid så föredrar jag inte att den ser ut såhär:

Så om någon kan tipsa om en prisvärd affär för begagnade kameror/tillbehör i Berlin så ska jag nog se till att kläcka ur mig ett sådant inlägg jag också

Jag är kär, frälst och mållös.

Så kom den, tisdagen. i all iver hade jag glömt av konserten, mellan mina flyttlådor hade jag förträngt det. Men när jag upptäckte glömskan jublade jag av glädje och sprang til 2ans buss för att bege mig till Berns. I pyjamas. För så långt var jag i glömskan, att jag hunnit ta på mig pyjamasen.

På The Faint hade jag hela tygkassen full av mjölk och ägg och andra pannkaksingredienser, den här gången såg jag en av mitt livs bästa konserter i pyjamas.

Imorgon när Pär lagt upp bilderna kommer recensionen. Hoppas han gillade den lika mycket som jag gjorde.

Godnatt.

Jag har förhoppningsvis inte riktigt levt hälften av mitt liv ännu. Men idag måste jag få säga att den första halvan har varit jäkligt bra! Om det nu finns en gud så: Tack ska du ha!

En helt vanlig tisdagkväll. Jag sitter i mitt rum i den student-trea jag delar med min kompis Anna, på Ålidhem i Umeå. Utanför vissnar löven på träden. Har precis käkat palt (ok inte en helt vanlig tisdagkväll) och druckit en folköl och ska just ringa upp Brett Anderson för en intervju.

Alltså. Jag gillar inte att skryta, men killen har varit något av en idol sedan jag var sexton år. Tänk om han bara visste att jag satt i en studentlya. I Umeå. Hur galet är inte det?! Han var ganska tvär, men vad gör det. Jag nöjer mig med mina minutes tillsammans med en fame, eller vad man nu ska kalla det. Vad i min kommande journalistiska krriär kan någonsin överträffa ett telefonsamtal med BRETT ANDERSON?

Håll utkik på sidan. Snart kommer intervjun.

Sitter på Max i Sundsvall efter en tidig morgon och bilfärd från Stockholm. Jag är på väg ännu längre norrut, närmare bestämt till Karesuando, Sveriges nordligaste tätort, för att börja mitt examensprojekt på Nordens Fotoskola Biskops-Arnö som pågår nu i sju veckor framöver.

Jag ska åka utmed väg E45 och plåta platser, människor, stämningar, allt möjligt helt enkelt, för att få ihop en bildberättelse om Sveriges inland och de platser och städer man aldrig hör något om i media. Det blir bland annat stopp i Gällivare, Jokkmokk, Arvidsjaur, Storuman, Vilhelmina, Dorotea, Östersund, Sveg, Orsa, Mora, Malung, Sunne, Grums, Säffle, Åmål, Mellerud, Vänersborg och Trollhättan innan jag den 8 november kommer till Göteborg som är slutet på den 170 mil långa vägen (iallafall i Sverige).

Men ikväll ska jag stanna hos Johanna i Umeå och sova en natt innan jag betar av den andra halvan av sträckan upp imorgon.

Ni som är intresserade får gärna kika in på min blogg eller klassens blogg Framtidslandet för lite mer uppdateringar om vad som händer!

Fredagen den 19 september såg mitt liv ut så här.

Jag fölljer Paulines goda exempel och tar en bild i timmen.

SÅ! (tiderna är ungefärliga).

11:00 Frukost med dessa ingredienser.

Klockan 12. Efter frukosten gick jag och hämtade ut denna fina kamera som jag bjuckade hem på tradera förra veckan. En fantastisk kamera. Den stora ratten skruvas upp och sen bränner den av 7 bilder. Rysslands motsvarighet till canon dial 35 och en äkta Lomokamera inget nytt trams! Jag kunde inte bestämma mig var skärpan skulle ligga så jag tog därför två bilder.

13:00 Testar mina loppisfynd jag gjorde på Södra Esplanaden i Lund i söndags. Tyvärr så var tröjan lite för liten och skjortsen lite för stora så jag ser mest ut som en färgglad Hitlerjugend.

14:00. Väntar på tunnelbanan.

15:00 Efter lite häng på söder så åker jag och kompisen Adam lite mer tunnelbana.

16:00. På väg ut från fotografins hus.

17:00 Något slags spex någonstans i stan.

18:00. T-centralen. På väg hem för att hämta kameraprylar.

19:00. Globen. Björn Bergenheim och några andra fotografer och en pr-ansvarig på Live nation hänger i ett fortfarande nästan folktomt Globen.

20:00. Globen är nästan fullsatt och Stevie Wiiiiii! ska snart gå på scen. En riktigt dålig bild men va fan

23:00. Jaja det blev ett glapp på två timmar men under den tiden piffade jag med bilderna på Mr. Wiiii så det hoppar vi över. Cluv Love på Marie Leveau är jag på i alla fall.

24:00. Kvar på samma ställe.

01:00. Fortfarande på Marie Leveau.

02:00. Ränner runt på stan

03:00. Åker taxi.

04:00 Gubbrummet på Spy bar.

05:25. Lijeholmen. Väntar på tunnelbanan som lyckligvis numera går dygnet runt på helgen.

Lycka ar att..

...sitta i en kallare i berlin och lyssna pa gubbar som har bade soul, funk, latin och karibiska storogda
rytmer i blodet. De spelar unchain my heart tills hela lokalen star pa
scen och sjunger. Vi svettas av trycket. Till slut, efter fem timmar pa
scen, staplar de sma mannskoliven fran den lilla kallarkrogen vidare
och sprider sig langs trottoarerna i berlin..Visst blir man lycklig?