Just när man trodde att saker & ting inte kunde bli värre...

...så grips Roman Polanski. Efter sommarens alla dödsfall (Jim Carroll? Varför, Gud, varför?) tycker jag att vi kunde ha sluppit det.

Som tur är kan man finna tröst i att snyfta under Cinematekets visningar av Polanski-filmer i oktober.

Eller så kan man lyssna på Kid Harpoons debutskiva, Once, som släpps idag.

Eller så kan man lyssna på Arctic Monkeys Köln-spelning från i somras i P3 ikväll.

Eller så kan man dra till med det beprövade knepet att äta glass direkt ur paketet.

Själv ogillar jag glass, men jag tänker testa de övriga tre.

Ikväll har jag och Bea på bästa sätt botat diverse söndagsångest och
kommande måndagsnojjor genom att gå till svenska grammofonstudion och
hänga i två rosa plyschfotöljer och lyssna på fantastiska Little Dragon och The Tiny i finaste akustiken, i blinkande ljuset. Kunde inte tänka mig att spendera söndagens sista timmar på något annat sätt. Ville du också
vara där? Programmet kommer att sändas i P3 Live Session 7/10. Missa inte det. Det finns en fantastisk version av Too Heavy A Burden med The Tiny på den tapen.

Jag har precis kommit hem från pressvisningen av Killinggängets pjäs Drömmen om Herrön på Dramatens stora scen. Urpremiären är imorgon kväll. Mycket har det tisslats och tasslats om detta det senaste året. DN:s kulturchef Maria Schottenius listar Drömmen om Herrön som ett av höstens kulturella måsten. Christopher Friman har i det aktuella numret av Filter en fantastisk intervju med hela gänget som behandlar prestationsångest, kommunikationsproblem och grupproblematik. Den borde vara obligatorisk läsning för alla som ska till Dramaten. Bortsett från det faktum att medlemmarna ska spela sig själva har litet varit avslöjat. Enligt tidningarna var pjäsen inte klar så sent för en vecka sedan, men hur mycket sanning som ligger i dessa spekulationer är oklart.

Klart är i alla fall att Drömmen om Herrön är en mycket sevärd teaterpjäs. Den är fantastiskt rolig, stundtals nästan obehaglig. Kännedom om Killinggängets medlemmar och gruppens bakgrund är ett måste för att man ska förstå alla kopplingarna. Jag och min sambo pratade innan om exakt hur nervös Andres Lokko måste ha varit i det ögonblicket, från noll scenvana till Dramaten. Han som i pjäsen lyfts fram som gängets guru, den som har levt i en popkulturell garderob de senaste 15 åren och inte dragits med i de andras nervösa sammanbrott.

Köp biljett nu, om det finns några kvar. 

Lake Heartbeat släpper sitt första!

Lake Heartbeat släpper sitt första!

Jag sitter och jobbar och hör att Janne Kask ska vara gäst i dagens P3 populär. Vrider upp volymen på radion och minns 90-talets indieblå drömmar. Det var Lund, det var Brainpool, det var Janne Kask.

 
Jag är högst medveten om att det är direkt dumt att leva sitt liv genom nostalgins förskönande skimmer och idag fick jag det ännu en gång bekräftat. Jannes nya projekt Lake Heartbeat kommer inte satsa på livespelningar. Musiken gör sig inte live, tror han. Och snart är Janne färdig läkare och kommer inte ha tid att spela live.

 
Dags att ställa sig utanför nostalgin. Idag lyssnar jag på Trust In Numbers och inser att jag är ganska nöjd med det trots allt.

Jag har sett ett par filmer den gångna veckan. Vår kvartersbiograf Rio på Hornstullsstrand förtjänar en hyllning. Den är inte bara är fantastiskt fin utan har också ett bra kalendarium inför hösten. Filmer som jag ser fram emot är Bananas! och Sämre än djur samt söndagarnas filmfrukost med tema Michael Jackson (4 okt) och Musikdokumentärer (8 nov).



Men för att se Videocracy så får man ta sig till Zita. Ni har hört storyn, en mörk och skrämmande berättelse med mäktiga män som hyllar fascismen och vanliga människor som sätter sitt hopp till att televisionen ska göra dom kända och skänka dom ett bättre liv. Stundtals så fruktansvärt hopplöst att jag blev riktigt förbannad på medbesökarna som fnissade åt lycksökarna som om det vore komiskt. Mycket, mycket sevärd.

Igår vandrade vi över till Liljeholmen och kulturföreningen Pluto för att se Hajen. Pluto påminner lite om en kitschig fritidsgård och verkar vara toppen för mindre spelningar, även om vi konstaterade att till och med burkölen i slutna sällskap är 30% dyrare i Stockholm. En väldigt passande och trevlig lokal för en akt som Hajen.

Nu ska jag läsa lite mer om Liebovitz och hennes egen finanskris innan Emma och Per kommer hit. Det är galet att en av världens mest välbetalda fotografer tvingades pantsätta "the copyright, negatives and contract rights to every photograph she has ever taken or will take in future until the loans are paid off". Något som får mig att undra om enorma arvoden och pengamissbruk går hand i hand. Det är tveksamt om det här kommer att sluta lyckligt.

Nu har alla vi anglofiler undrat i månader

vilken skiva vi kommer vara tvungna att skynda oss att köpa innan dess omslag förstörs av en "Winner of Mercury Prize"-sticker. Och igår fick vi svaret - Speech Debelles Speech Therapy.

Imorse kunde man inte hitta många artiklar om flickan i svensk dagspress, vi får se hur det ser ut om en vecka eller två...

Oasis splittring sätter käppar i hjulet för mig.

Jag hade liksom precis läst klart kapitlet om hur de bildades i John Harris bok "The Last Party - Britpop, Blair and the Demise of English Rock" när splittringsnyheten kom. Sedan dess har jag inte rört boken. Det känns lite som om någon avslöjat slutet.

Men jag kan i alla fall rekommendera de första 100 sidorna till alla som inte har några problem med att veta vad för färg Damon Albarns föräldrar har på sitt vardagsrum. Själv känner jag mig lite olustig av att kunna sånt.

Cranes kommer till Sverige i höst för första gången på 14 år. 2009 är onekligen ett år för shoegazing.

Jag blev ett fan av Cranes efter att min kompis Jens brände en kopia av Loved till mig när jag var 16-17 år. Jens var även den första människan som spelade The Smiths och annan pop för mig (Jens, om du läser detta: Tack! Jag blir så glad när jag tänker på det). Jag tyckte att Alison Shaw var det snyggaste som fanns, tillsammans med Hope Sandoval från Mazzy Star. Sen blev jag äldre och plötsligt var tjejerna i Bikini Kill och Babes in Toyland mycket tuffare.
Cranes spelar tyvärr inte i Stockholm. Parken i Göteborg den 30 oktober är vad som gäller om man vill gå och lyssna.

Något som är tveksamt roligt eller tragiskt: Pitchfork skrev igår om hur man i Guitar Hero 5 kan låsa upp den animerade versionen av Kurt Cobain och få honom att sjunga något helt annat än Nirvana. Klicka här för att se Kurt svänga loss i Jon Bon Jovi, bland annat. Underhållande men samtidigt på något vis olustigt.

Popaganda passerade ganska obemärkt förbi. Som om festivalsommaren redan var över. Presscentrat var tomt bortsett från oss på Rockfoto. Mer Fazermint åt oss!

Till skillnad från Way Out West tar Popaganda ut en mindre avgift (80 kr) för sina klubbspelningar.  Men med löningshelg och med öppet för alla, blir det kö ändå. Telepathe spelade på Debaser Medis på fredagen. Om ni inte hört dem, lyssna! Två Brooklyntjejer med världens coolaste namn: Busy Gagnes och Melissa Livaudais. Världens coolaste albumtitel: Dance Mother. Och en låt som bara etsar sig fast i ens huvud: Chrome's On It.

De kanske inte känns helt orginella och nytänkande. Producerade av TV on the Radios David Sitek, står de framför sina mixerbord, med håret hängandes i ansiktet, och stora kläder. Så nära varandra att de andas pyjamasparty. Bildspelet i bakgrunden funkar först efter ett par låtar (och ett par ERROR-meddelanden), men då får vi se nattjakter och skogsdungar. De sjunger i stämmor hela tiden, ibland även olika texter. Som på Chrome's On It; näst först låten är också den mest övertygande.

Men problemet med Telepathe är att de blir malande. Refrängerna är inte tillräckligt starka, och utan kontakt med publiken blir halvtimmen istället ett nonstop beat. Det händer för lite, trots deras imponerande lager på lager musik. Tittar man tillräckligt noga inser man vilken simultanförmåga tjejerna har. So Fine avslutar, då de går fram till kanten av scenen och sjunger. Stiger av med ett "tusen tack, sov gott", medan festen fortsätter långt in på natten.