Tror du att det kan förstöra karriären att fans vet för mycket om en?
– Jag tror inte det kommer hindra dig från att vara framgångsrik. Det kommer bara hindra folk från att se dig på ett visst sätt. Om Michael Jackson hade varit på Twitter varje dag och skrivit vad han gjorde hela tiden skulle det inte hindra dig från att köpa hans skivor, men du skulle inte kunna se honom som The King of Pop, vilket inte är bra för en popstjärna.
La Roux har en specifik visuell stil, tror du att det är viktigt att utseendet överensstämmer med musiken?
– Ja, jag tror att det är väldigt, väldigt viktigt att de går ihop, men jag råkar klä mig så här i alla fall. Tror du Lady Gaga skulle vara så känd som hon är om hon kom ut på scenen i en kjol och tröja? Klart hon inte skulle. Men jag tycker till och med att prata om det är lite för mycket.
Undviker du att bli involverad i modeindustrin?
– Jag har bara inte haft tid om jag ska vara ärlig. Om jag blev bjuden på en visning jag kände väldigt starkt för skulle jag gå, men mode är för mig, uppenbarligen, underordnat musiken och jag kommer inte att gå på visningar bara för att få modepress eller träffa någon designer.
Du är en av de många kvinnliga artister som på senare år blivit väldigt uppmärksammade, tror du att det har blivit lättare för kvinnor att få mer utrymme i musikbranschen?
– De senaste tio åren ja. Sena 1990-talet var verkligen tjejigt, men på ett helt annat sätt än vad det är nu. Men jag tror inte att det stora antalet kvinnliga artister betyder någonting egentligen, det kommer i vågor. En del kommer säkert vara kvar om några år, andra kommer försvinna. Det går inte att förutse hur musikindustrin kommer att se ut. Det är bara en enda röra.
Har din egen framgång förvånat dig?
– På ett sätt var det en överraskning, men samtidigt är det här mål vi har jobbat mot. Det var inte så att jag vaknade en dag, fick höra att vi var nummer ett och tänkte ”fuck, hur hände det här?!”. När vi skrev Bulletproof, visste vi att det var en stor låt. Jag är förvånad över att mitt utseende fått så mycket uppmärksamhet. Det trodde jag aldrig skulle hända.
Vad tycker du om att många ungdomar ser dig som en förebild?
– Det är en av de mest givande och oväntade sidorna av det här jobbet. Den mer androgyna flickan eller det lesbiska samhället har inte varit representerade inom musik sen Annie Lennox eller k.d. lang, och jag har aldrig tyckt om k.d. lang. Jag hade själv svårt att hitta förebilder när jag var tonåring. Det var därför jag vände mig till folk som David Bowie och Prince. David Bowie har fans som har gått igenom alla hans faser tillsammans med honom. Om så bara tre människor sade att de hade gjort detsamma med mig skulle det vara toppen, men om jag en dag gör något som får dessa människor att sluta se upp till mig så får det vara så.
La Rouxs självbetitlade Mercury Prize-nominerade debutskiva tog två år att färdigställa, men Elly Jackson insisterar på att uppföljaren inte får ta mer än sex månader. ”Små demos” har tillkommit under turnéerna och skivan får förhoppningsvis se dagens ljus i början av 2011, men om bandet hinner med detta strikta schema hänger på en eventuell framtida USA-turné. Och USA-turnéerna lönar sig, hitsingeln Bulletproof gick upp 120 platser på iTunes samma vecka som den lades till på en stor amerikansk radiokanals spellista.
– Jag tyckte inte om att turnera i USA först för det kändes så långt borta och riktigt ensamt. Vi var där i juni eller juli, bara jag, en keyboardist och turnéledaren. Riktigt ensamt. Men jag har lärt mig att tycka om det. Vissa dagar orkar man fortfarande inte befatta sig med turnerandet, när man är trött eller gnällig, men i allmänhet är det ganska lugnt.
Jag har hört att London har världens bästa arbetsmoral eftersom ingen klappar någon annan på ryggen. Upplever du att din hemstad har en hård arbetsmiljö?
– Haha, det stämmer antagligen. Det är väldigt ombytligt. I ena sekunden är du det bästa på jorden och nästa sekund försöker alla hitta fel på dig. Men det skulle inte spela mig någon roll om London var så eller inte, för jag gör det mot mig själv. Jag pressar mig själv och tycker inte att någonting någonsin är tillräckligt bra. Men jag är omringad av fantastiska människor som talar om att de är stolta över mig och som klappar mig på ryggen hela tiden. Jag har tur.
Blev du nöjd med hur debutalbumet blev till slut då?
– Ja. Nej, det finns tre låtar som jag skulle ta bort om jag gjorde den idag. Jag tror inte att någon i hela världen ser tillbaka på ett album och tänker ”ja, perfekt”. När man kommer till slutet av en skivinspelning kan man efter ett tag inte längre avgöra vad som är rätt och vad som är fel.
– Man behöver ha ett par låtar på sin första skiva som man inte tycker om, tillägger hon gravallvarligt till slut. Det är viktigt. (skratt)