Duon Cults har på väldigt kort tid blivit något av ett popunder. Deras singel ”Go Outside” har snurrats flitigt på radio och väckt liv i en slumrande retro-mash-up mellan 50-tals musik och modern sprudlande pop. Rockfotos Joakim Carlson träffade medlemmarna på ett soligt Popaganda.
Madeline Frolin och Brian Oblivion var för inte så länge sedan två vanliga filmstudenter i New York. Men det karriärsvalet sket sig. Ganska så rejält.
– Vi hoppade av – det fungerade inte alls. Men det här, musiken, är mycket roligare, skrattar de fram sittandes på en typiskt svensk ”badhusbänk” bakom just Eriksdalsbadet. På scen bara några meter ifrån oss, har det första bandet gått upp framför en vildsint tjutande publik och det är ett under att jag ens hör vad de säger.
Madeline Frolin är lite andfådd och ser ut som om hon precis har hittat minst två tusenlappar i bakfickan. En euforisk ”kom, KOM och titta det är HELT GALET”-joggning in på backstageområdet – med bandet efter sig i ett glatt lämmeltåg – kan ha något med den stötiga andhämtningen att göra. Och kvar stod jag med en ännu mer förvirrad pressamordnare – ”men, vart är dom på väg?”.
Fast jag förlåter dem. Herregud, de är ju faktiskt nya i branschen – och det märks att det här är stort.
Cults har under sin korta, explosionsartade karriär, som startade med några låtar ”på kul” på en svåråtkomlig hemsida, vårdat bilden av sig själva som skygga och inte särskilt offentliga. Skitsnack, tänker jag och förklarar att de numera är ungefär lika lätta att googla som den kult de klippt in i musikvideon till ”Go Outside”. Försök lista ut vilken.
– Det börjar bli tröttsamt, vi är inga ”public people”. Men vi älskar det, det är absolut värt det – vi spelar på utsålda konserter och på grymma festivaler, som den här, berättar de båda och ser ännu en gång ut som två ungdomar med åtminstone två rejäla klubbor väntandes på dem i tältet. Alltså inte två iskalla ”skit i hur jag bor eller hur musiken kommer till, det här är konst”-pretton till musiker. Snarare två begåvade amerikanare som vill berätta allt.
– Vi försöker i alla fall – vi vill inte göra någon ledsen eller besviken. Förut fanns det ju inget internet, då kunde man sitta och dagdrömma om sina idoler, typ: ”undrar vad han gör nu, hur de ser ut” – men nu finns You Tube, alla intervjuer är upplagda där, och Twitter så alla vet precis vad man gör. Det finns ingen mystik längre.
– Sån tillgång är bara bra för politiker, men inte för musiker, berättar de, plötsligt lite mer allvarliga.
De har i alla fall ett imponerande hårsvall, dessa Cults, – något som gäller alla bandmedlemmar. Inklusive live-uppsättningen.
– Alla mina vänner hade det, botten på mitt hår är säkert fyra år gammalt – det blir så när man växer upp i Kalifornien – det är den här surf-pundar-looken, trots att det blir varmt!, berättar Oblivion och ruskar glatt på håret i värmen. The Cult cults-look, kallas det för.
