Juni, då är det officiellt sommar. Solen, som jag så länge har väntat på, gassar så pass att jag nästan klagar. Gräset där Den Svenska Björnstammens dansvänliga kvällsspelning ägde rum är sådär perfekt inbjudande för en avkopplande stund i solen, inte alls nedtrampat och geggigt som man skulle kunna tro. Kanske blir jag tvungen att sätta mig i skuggan en stund, hänga koftan över axeln, mest för att det är så varmt. Och så hörs en varierande blandning av musik i bakgrunden, allt från reggae till indierock och skrik-och-panik-musik, och glada människor njuter av den sköna stämningen. Eller ja… Så ser min påhittade festivalbild åtminstone ut i huvudet. Sen blir det ju inte alltid riktigt som man har tänkt sig.Siestafestivalens första dag var jobbigt kylig. Den tunna tröjan som jag inbillade mig att jag skulle överleva i, byttes ut till en tjocktröja. Kanske borde även min halvtjocka höstjacka packats ner i resväskan. Gräset vid Fiestascenen, som enligt min påhittade föreställning av Siestafestivalen skulle bjudit in till en skön stund i solen, såg inte alls lika trevlig ut som jag hade hoppats.
Den andra dagen öppnade himlen upp sig lite när den kände för det. Kanske inte helt utan förvarning, men ändå. Här skulle den prassliga och högst opraktiska regnkappan åkt på. Den avkopplande stunden, som jag i ren desperation efter solsken skulle kunna tillbringa på vilken nertrampad gräsplätt som helst, spenderades istället i ett kallt pressrum med avstängda element.
Men de resterande faktorerna som framgick i den första biten av texten – de kvarstår. Musiken och stämningen. Besökare som givetvis är där för att lyssna på både de fantastiskt duktiga – och i vissa fall ganska okända – banden, såväl som att se höjdpunkterna i The Hives överenergiskt fara runt på scen till ”Walk Idiot Walk” och ”No Pun Intended”, och senare på kvällen införa klubbkänslan vid Fiestascenen tillsammans med Den Svenska Björnstammen. Det är alltså därför vi är här (fast det visste jag ju förvisso hela tiden, men fantasin kryddar gärna på lite extra) – inte på grund av det som utgör min idylliska festivalbild.
