När Tinariwen kliver upp på scen och drar igång sin oefterhärmliga beduinrock är det som om en varm och uppfriskande ökenvind drar in över publiken. Iklädda vackra färgranna dräkter låter Malis främsta rockband slingrande gitarrer, handklapp och mässande röster svepa in Skeppsholmen i ett närmast meditativt svängande gung. Tuaregnomadernas ökenfunk utgör en lyckad kontrast mot den kritvita anglosaxiska musik som hittills dominerat festivalen. José Gonzaléz omtalade gästspel blir dock en stor besvikelse då han stannar för att kompa på ynka två låtar innan han går av scenen utan att säga ett ord. En smula märkligt med tanke på att det slagits på stora trumman om samarbetet, men det lät i alla fall bra den korta stund han var med.
Jag får erkänna att jag var lite skeptiskt till valet av Laleh som dagens avslutningsakt. Oavsett hur skicklig och folklig hon är så kändes bokningen trist i sammanhanget. Så här i efterhand kan man bara konstatera att Luger visste vad de gjorde när de satte programmet, för Lalehs spelning är en show i ordets rätta benämning och dessutom riktigt lyckad. Scenografi, dansare, flaggor och intensiv ljussättning bombarderar publiken med intryck samtidigt som Laleh Pourkarim dansar runt på scenen som en smått berusad älva och sjunger sina enormt hittiga låtar med smittande entusiasm. Det är bombastiskt, pretantiöst och hotar hela tiden att slå över i pekoral (vilket det också gör några gånger). Men samtidigt är det svårt att värja sig för den professionalism och glädje som strålar från scenen. När hon sjunger den sockersöta riddarballaden “Snö” seglar brinnande rislyktor upp mot natthimlen och jag kommer på mig själv med att stå och fånle åt spektaklet. Monsterhitten “Some Die Young” är en mäktig höjdpunkt och i snabbare nummer vispar bandet upp en tung ljudbild som maler ner allt motstånd. Till slut blir det lite för mycket av det goda då extranumren tappar ordentligt fart efter en charmig men något förvirrad tio minuter lång monolog som prövar tålamodet även hos de mest hängivna fansen. Men oavsett små snedsteg och en del poänglösa låtar är det här dagens största överraskning.
