Kent: Sjöhistoriska, Stockholm 19/8

Köerna utanför Sjöhistoriska museet slingrar sig ikväll långa. Anledningen är att många vill vara med på den enda stora spelning som Kent gör i Stockholm i år. Att Kent drar storpublik är ingen högoddsare, men det unika är att bandet väljer just denna plats för en spelning istället för en större arena. Jag har många gånger fått höra att spelningar som äger rum efter ett regn får en viss magi runt sig. Ikväll har regnet bestämt sig att dra till med en hejdundrande show redan innan Kent kliver på scenen. Många av de mest trogna fans som börjar köa tidigt för att få en fin plats får sig en rejäl dusch och den fina gräsplätten framför scenen förvandlas snabbt till lerig och blöt jord.

Runt 21-tiden pumpas ”Ögon” ut i högtalarna och ridån börjar höjas för att så småningom avslöja vad som föreställer en lokal där bandet står och lirar den inledande låten ”Klåparen”. Rummet rivs snabbt ner efter låten och under tiden hälsar Jocke Berg alla välkomna samt berättar att ”det är skönt att komma hem till Stockholm”. Kvällens låtlista har ändrats en hel del jämfört med spelningen på Cirkus tidigare i år. Hela fem låtar har bytts ut och ersatts med sju andra låtar. Som vanligt är Stockholmspubliken svårflörtad och även när bandet berättar att de nu spelar in nästa video här ikväll är det långt från alla i publiken som klappar till ”Tänd på”. Det är först mot slutet på den ordinarie låtlistan som hela publiken kommer ordentligt igång. Med låtar som ”Isis & Bast”, ”Kärleken väntar”, ”Ingenting”, ”Musik Non Stop” och ”747” avslutar bandet den första delen till ett Isola-gult ljus.

Kvällens extranummer består av ”999”, ”Utan dina andetag” och ”Det finns inga ord” innan de åter kliver av scenen. När bandet väljer att komma in på scen en tredje gång berättar Jocke Berg vemodigt att det här är den sista spelningen för den här gången på svensk mark. Det är också oklart om när nästa spelning kommer ske, men att det kan ta sin tid. Bandet väljer att bjuda alla på ett speciellt tack och spelar ”Elever” och ”Cowboys” som Kent väldigt sällan spelar live. Den stora finalen med ”Mannen i den vita hatten (16 år senare)” avslutas kvällen till ära också med ett fyrverkerispel som lyser upp den mörka sommarhimlen.

Kent anno 2012 är färdiga för den här gången på svensk mark. Jag har fått nöjet att följa med på en del av resan detta år. Från den uppmärksammade presskonferensen där bandet gjorde något som svenska artister vanligtvis inte gör. De lät fansen komma nära på ett sätt som vissa popartister skulle ta betalt för och kallat det ”VIP”. Till kanske en av de bästa spelningar jag upplevt med Kent på intima Cirkus fylld med hängivna Kent-fans där applåderna och sången från publiken förblir en unik upplevelse. Avslutningen med kvällens konsert där bandet växt från ett lite nervöst och bitvis ringrostigt band till ett monster som fullkomligt äger scenen och publiken denna kväll med sin närvaro och ljusshow. Kent har ikväll återigen befäst sin plats som Sveriges främsta live rockband.