Beväpnade med melodiös indiepop och underfundiga formuleringar gör Könsförrädare uppror mot samhällets påtvingade normer. Debutalbumet Curse All Law har hyllats av en enig kritikerkår – och beskrivits av producenten Mattias Alkberg som ”inverterad råpunk”. Rockfotos Anton Lindskog ringde upp könsförrädaren Måns Lundstedt.
Vad är egentligen en könsförrädare för någonting?
– Vi har själva uppfunnit ett verb som vi kallar ”könsförräderi”. Det handlar om att bråka med systemet och att bråka med normer på ett konstruktivt, ifrågasättande vis. Det är något som vi själva ibland önskar att vi gjorde i större utsträckning.
Ert namn är ju väldigt politiskt laddat. Tycker du att tydliga politiska ställningstaganden är en bristvara i musik-Sverige?
– Rent spontant skulle jag svara ja på den frågan. Samtidigt inser jag att det inte stämmer. Det finns en väldigt fin strömning av – framför allt feminism – i musiklivet i Sverige. Och i musiklivet i stort faktiskt. Vi blev intervjuade i senaste numret av Sonic och bara i den tidningen kunde jag läsa politiska ställningstaganden från flera olika band.
– Det är ett väldigt fruktbart klimat för att göra politisk musik i Sverige just nu, vilket väl har att göra med den samtida backlash för feministisk och progressiv politik vi ser i övrigt. Det är bara att se på vilka beslut som fattas i riksdagen. Eller läsa valfritt kommentatorsfält på internet.
Är det viktigt att även dela er uppfattning om man lyssnar på er musik?
– Nej, verkligen inte! Men det blir nog oundvikligen lättare att ta till sig för någon som också delar våra uppfattningar i grova drag. Men vi vill inte heller att de som lyssnar bara ska köpa allt vi säger rakt upp och ned utan att ifrågasätta. Vi är mer än glada att hamna i debatt!
Hur länge har Könsförrädare funnits?
– Sedan början av 2011. Vi hade ett annat band tidigare som hette Hotad Apa.
Nu har ni släppt er första skiva Curse All Law. Hur länge har ni jobbat med den?
– Det äldsta materialet är inspelat i slutet på augusti förra året och merparten kom till runt årsskiftet. Sedan har det varit en lååång process av mixning, mastring, layout och allt vad det heter. Det känns som att det var en evighet sedan vi spelade in faktiskt.
Har det alltid varit självklart för er att skriva på engelska?
– Ja, det var nog det från första början eftersom vi skrev engelska texter även i Hotad Apa. Trots att vi hade ett svenskt bandnamn då också.
Mattias Alkberg verkar ha haft stor betydelse för er. Hur kom ni i kontakt med varandra?
– Vi har känt varandra länge, vi kommer ju från Luleå allihop. Han fanns med i bakgrunden även när vi höll på med Hotad Apa. Där hade han kanske inte någon aktiv roll men han har alltid varit väldigt peppande.
Hur ser musiklivet ut i Luleå?
– Jag skulle säga att det är ett bra musikliv. Det är en relativt liten scen men det som produceras är bra och har varit det sedan vi började för fem år sedan. Det är en fin kombination av indie, punk och annat som samsas på en och samma scen.
Ni har spelat in en cover av Huggy Bear-låten ”No Sleep”. Huggy Bear hade ju också en väldigt tydlig politisk agenda, är de en viktig influens för er del?
– För mig personligen är de väldigt betydelsefulla. Det är verkligen den sorgligaste saken i världen att de inte finns längre. Och att ingen av dem håller på med något liknande längre.
Kan du nämna några andra band som influerat er?
– Sleater-Kinney och hela riot grrrl-scenen som de kommer från. Men också Modest Mouse, Sonic Youth med flera.
Vad har ni för planer närmsta tiden nu när skivan är ute?
– Vi ska försöka få ihop våra liv så pass mycket att vi kan börja spela igen och repa för första gången på evigheter.
