Carson Cox om Merchandise ”Vi är som en familj”

Sedan starten i mitten av 2000-talet har Merchandise från Tampa, Florida, hunnit genomgå fler förändringar än vad de flesta band hinner med under en hel livstid. Den 26:e augusti släpps After The End som blir första skivan på nya hemvisten 4AD. Rockfotos Anton Lindskog ringde upp sångaren och bandledaren Carson Cox.

En gång i tiden var Merchandise ett idealtroget punkband som vägrade prata med pressen. Idag är de något helt annat men enligt Carson är förändringarna bara en naturlig följd av personlig mognad och av filosofin om att alltid vara uppriktig mot sig själv.

Efter några år av shoegaze- och noiserockflirter är dags för en ny helomvändning på After The End, där det utlovas 80-talspräglad indiepop med starka melodier i nedstigande led från The Smiths och The Jesus & Mary Chain (omkring Darklands). Merchandise har precis kommit hem från en turné som avslutades i Europa (där den bland annat tog dem till Roskildefestivalen) när Rockfoto ringer upp Carson hemma i huset som delas med resten av bandet.

Jag såg er på Roskildefestivalen häromveckan. Grym spelning!

– Tack. Det var så kul att vara där, det är en väldigt speciell festival på många sätt. Att spela på festivaler är ofta väldigt slitsamt. Där är alltid trångt och smutsigt men på Roskilde var det enbart kul. Det en fin atmosfär på Roskildefestivalen, vilket nog beror på att det ligger så mycket frivilligt arbete bakom.

Efteråt sa du att spelningen (som klockade in på under timmen) är den längsta som Merchandise hittills har gjort. Var det verkligen sant?

– Jag sa det som ett skämt men det kan nog faktiskt stämma. Vi brukar bara spela i 40 minuter, vilket gör folk förvirrade. Ja, särskilt i Europa då, där ni är vana vid betydligt längre speltider. Men vi är rädda att vi tråkar ut publiken och framstår som självupptagna om vi håller på för länge (skratt).

Ni skrev kontrakt med 4AD för en liten tid sedan. Hur känns det att ligga på en så ansedd och historiskt betydelsefull label?

– Det är jättecoolt. 4AD:s historia – och inte minst den egna respekten och vördnaden inför den – är oerhört inspirerande. Det känns faktiskt som den enda plats vi riktigt passar in på. Stora delar av indiekulturen, eller vad man nu väljer att kalla det, är väldigt mainstream i mina ögon. Det är svårt för ett så ”svårkategoriserat” band som Merchandise att hitta en plats. 4AD valde oss av ”rätt” anledning: För att de gillar vår estetik och vad vi gör. De vill inte förändra oss och de försöker inte förpacka oss som något vi inte är.

Er kommande skiva After The End sägs vara väldigt olik föregångaren Totale Nite som i sin tur var ett stilbrott från Children of Desire. Är det en medveten intention att återuppfinna Merchandise-soundet mellan varje album?

– Nej, det är snarare en naturlig utveckling. För mig är musiken en ”manifestation av själen”. Det är mitt sätt att få utlopp för saker och ting. Och allt annat förändras ju med tiden, från mitt utseende till mitt sätt att se på världen. Därför vore det konstigt om inte musiken också förändrades.

– Under de sista åren har vi spelat live väldigt mycket, vilket har format nya skivan. Det har tvingat fram en direkthet hos oss som inte fanns i Merchandises barndom, då vi var mycket mer studiobaserade.

– Det viktiga är att hela tiden utvecklas. Att göra om samma skiva två gånger vore fullständigt meningslöst. Mina favoritartister är, utan undantag, sådana som har hållit på länge, där det går att följa en utveckling som har påverkats av allt från tidens teknik till händelser i artistens privatliv. Till exempel Bob Dylan.

Du pratade om direktheten på After The End. Att döma av det vi har hört låter ni nu mer poporienterade än någonsin. Varför har ni valt den riktningen?

– För mig blickar After The End tillbaka mot vad begreppet ”popmusik” innebar i mitten av 1900-talet. Under en tid innan subkulturer existerade, när man bara var ett ”freak” eller en ”bohem” om man inte passade in. Anledningen till att ämnet intresserar mig tror jag är att Merchandise inte längre har någon stark subkulturell anknytning – vilket vi definitivt hade när vi började.

Vad betyder titeln After The End?

– Det handlar om ”personlig död och återfödsel”. När jag var ung drömde jag om att få åka runt och spela musik, vilket jag ju har gjort i ett antal år nu. Idag har jag uppnått det mesta av det som jag drömde om då, vilket väl säger en del om hur lågt satta mina ambitioner var (skratt). After The End är livet på andra sidan av drömmarna.

Ni har ju er bakgrund inom punken. Är Merchandise fortfarande ett punkband enligt dig?

– Musiken vi gör idag ligger ju väldigt långt från punk men vi blir faktiskt fortfarande introducerade som ett punkband ibland. Det är alltid lika underhållande att se folks reaktioner efteråt (skratt). Ett tag identifierade jag mig väldigt starkt med det men ju äldre man blir, desto mer går det upp för en att man bara kan vara sig själv. Då blir punk en återvändsgränd.