Månadens PS: november

Så var äntligen årets gråaste månad till sin ända och det är återigen dags för oss att sammanfatta den senaste skivmånaden. Här följer några novembersläpp vi lyssnade på men inte hann med att recensera.

TV on the Radio – Seeds
INDIEROCK Det är inte årets mest nyskapande album som TV on the Radio (bilden) fått ur sig, men Dave Sitek och gänget visar ändå att de fortfarande är att räkna med som en av den dansanta indierockens stadigaste pelare. Plus för att de bokat in ett efterlängtat Sverigebesök i februari.
7/10

Primordial – Where Greater Men Have Fallen

FOLK METAL Irländska Primordial har funnits i över ett kvartssekel. På åttonde albumet sitter allt precis där det ska. Låtmaterialet är starkare än någonsin och A.A. Nemtheangas röst har aldrig låtit bättre. Det här bandet förtjänar en större publik – upptäck!
8/10

Acid Baby Jesus – Selected Recordings
PSYKEDELISK ROCK På debutskivan spelade Acid Baby Jesus smutsig garagerock med punkenergi. Nu, några år senare, har bandet förändrats rejält. Istället för energisk rock’n’roll fokuserar man på att göra den allra flummigaste sorten psykedelisk rock. Långsamt, repetitivt, mystiskt, som någon sorts psykedelisk ritual. Resultatet är skevt, originellt och väldigt bra.
7/10

Deerhoof – La Isla Bonita
ARTPOP Ett av världens bästa liveband är återigen albumaktuella och sångerskan Satomi Matsuzaki och gänget visar upp en precis lika spejsad och skruvad sida som vi är vana vid. Ett utmärkt sätt att fira 20 år som band på!
7/10

Anguish – Mountain
DOOM METAL Hoppla! Candlemass-komplexet är bytt mot ett lika primitivt som klädsamt My Dying Bride-dito. När dessutom såväl låtsnickrandet som sångaren J. Dee vuxit flera grader håller Uppsalas tredje bästa band på att segla om både Watain och In Solitude.
8/10

Nils Bech – One Year

ELECTRO Norske sångaren och performance-artisten Nils Bechs experimentella falsettelectro har endel gemensamt med den musik som kanadensiska kollegan Owen Pallett levererar. Bechs tredjefullängdsalbum får ett godkänt betyg.
5/10

Engel – Raven Kings
HÅRDROCK In Flames-gitarristen Niclas Engelins andra band var en gång spännande, men trots att majorbolagsdebuten aspirerar på att låta In Flames à la 2006, bär Raven Kings en alltför ytlig kostym och är bitvis snubblande nära ett melodifestivalhårdrockshaveri.
3/10

Full Of Keys – Grazing Grounds
POP Efter den hyllade debuten Traces of a Human (2012) var vi många som förutspådde ett brett genomslag för Full of Keys. Istället hamnade Anni Bernhard i en kris så djup att den till slut tog henne till S:t Görans sjukhus. Från det djupaste mörkret kommer den vackra, melodiösa och välgjorda popmelankolin på Grazing Grounds.
7/10

Martin Prahl – River Ocean Wide
ROCK Martin Prahls tredje och hittills bästa album bjuder på rak rock med starka melodier, snygga arrangemang och genomtänkta texter. Albumet befäster hans position som en av landets mest förbisedda låtskrivare och något av småstads-Sveriges svar på Bruce Springsteen.
8/10

Ty Segall – Singles 2
GARAGEROCK Singles 2 tar vid där den förra singelsamlingen slutade och samlar de singlar som Ty Segall släppte 2011-2013. Det är ojämnt, som samlingar brukar vara, och funkar egentligen bara riktigt bra på dom spår där Segall gör psykedelisk pop. Det är inte dåligt, men vill man lyssna på det Ty Segall gjorde 2011-2013 så är albumen Twins och Sleeper mycket bättre.
6/10

Girlpool – Girlpool (EP)
INDIEROCK Los Angeles-duon Girlpool kör med den lite udda settingen sång, bas och gitarr. Musiken dom gör är enkel och väldigt direkt med influenser från indie, punk och riot grrrl-revival. Bra och vansinnigt charmigt.
7/10

Machine Head – Bloodstone & Diamonds

HÅRDROCK Det positiva: Robb Flynn har lyft sig remarkabelt som sångare. Det negativa: Machine Heads åttonde platta känns ojämn, ofokuserad och otroligt spretig. Utvecklingen bakåt mot ett sound som låter mer Coal Chamber än The Blackening är helt obegriplig.
4/10