Jag skulle vilja påstå att Silvana Imam är Sveriges mesta Riot Grrrl just nu. Inte för att hon musikmässigt har särskilt mycket gemensamt med varken Kathleen Hanna eller Allison Wolfe, men därför att hon på många sätt manifesterar den intersektionella kamp som för tillfället förs i vårt land. Med sylvassa och normkritiska texter och en attityd som skulle få självaste Courtney Love att baxna, är hon en ikon för många politiskt frustrerade musikälskare. Spelar ingen roll om det är punkrock eller hiphop som lyssnarna är uppväxta med.
Och även hos musikkritikerna har hon gått hem. Trots att hennes släpp När du ser mig. Se dig från i år enbart är en EP hamnade den högt upp på exempelvis Gaffas årslista för album. Det är alltså upplagt för en publiktät lördagskväll på Babel – vilket vi får bekräftat redan vid ankomsten. Kön ringlar sig lång utanför den ombyggda kyrkan. Och det är tyvärr publikmängden och den otroligt sena speltiden, som är kvällens minus. När Silvana går på har klockan hunnit bli över 02 och vid det här laget är det nog en och annan som fått i sig en Budvar för mycket. Stämningen är uppskruvad. Vilket i och för sig skulle kunna vara något bra på den här typen av konserter. Men den här gången är det inte det. Trängseln utdelar både glåpord och knuffar och jag funderar på om stora delar av publiken verkligen tagit in Silvanas budskap i texterna.
Förutom detta ler jag i takt med smajlgubben på scenens backdrop – Nirvana-symbolen som Silvana uppdaterat och gjort till sin egen. Gåshud infinner sig givetvis i låten ”I min zon” där Silvana droppar (i mångas tycke: svårbegripliga) queerteoretikern Judith Butler som om det vore det enklaste i världen. Alla Imams texter är en härlig blandning av poesi och politisk medvetenhet, och hennes uttryck blir ännu starkare när hon iklädd Pussy Riot-luvan far över scenen och meddelar att hon just är ”176 centimeter Pussy Riot!”. Publiken sjunger med i ”I*M*A*M” och konstaterar att det bara finns en Imam och att det inte är en man. Lite väckelsemöte-känsla på det hela.
Tyvärr känner jag efter spelningen att det intensiva setet mest varit som en teaser om vad som komma ska. Det råder, som sagt, ingen tvekan på vem som är Sveriges främsta Riot Grrrl (och rappare) just nu. Och som hon behövs! Men jag tror att 2015, ännu mer än 2014, kommer att vara Silvana Imams år. Vi är nog många som ser fram emot nya låtar, en kommande fullängdare och spelningar på ställen som är större än Babel. Hon är uppenbarligen redan för stor för den här typen av intima klubbgigs. Och det med rätta!
OBS: bild från fredagens spelning i Stockholm.
