Noel Gallagher’s High Flying Birds – Chasing Yesterday

Det är med blandade känslor jag möter den äldre av bröderna Gallagher när han nu släpper sitt andra album, Chasing Yesterday, med sina High Flying Birds. Efter en vinter med tröstlöst många uttalande i brittisk press om vem som är mest arbetarklass, om vilka superstjärnor som inte är värda att spela på Wembley och om Jake Bugg har rätt att kalla sig singer-songwriter eller inte, har det varit svårt att undgå att Noel är tillbaka.

Noel Gallagher är ett låtskrivargeni med några av 90-talets mest betydelsefulla låtar i bagaget. Jag måste verkligen anstränga mig för att inte hamna i jämförelsefällan och lättare blir det inte när öppningsspåret i inledningsfasen direkt påminner om ”Wonderwall”. Men som tur är inte likheterna så långvariga utan istället blir vi bjudna på både gitarr och saxofonsolon. Ja ni hörde rätt. Gubbigt? Kanske, men också stilistiskt spännande för den nu 48-åriga mannen som därmed tar ett kliv ifrån Oasis-dagar. Rivigt malande singeln The Heat Of The Moment följer och ger återblickar till förra albumet i en snygg, närvarande övergång med inräkning.

Släpps: 2/3
Bolag: Sour Mash
Bästa låt: "The Heat Of The Moment"

Plötsligt dyker Oasis upp igen i ”The Girl With X-Ray Eyes”, vars inledande akustiska gitarr luktar The Masterplan lång väg innan den bekanta ackordföljden bryts. Trots jämförelsen, ett av albumets ljuspunkter med en vers som sätter sig på hjärnan. Men var är refrängen?

Chasing Yesterday är rock’n roll och skönt gung. Men högre än så sträcker jag mig inte, för det är få spår som sitter som en smäck och det tar lång tid för det att växa.

6/10