Röstsamplingen är det första jag reagerar på. Rösten från en av 1900-talets viktigaste författarinnor, Sara Lidman, dyker direkt upp i första spåret ”Bandung City Rockers”. Det ger mig en känsla av att bandet har tänkt till, att det Lidmans röst berättar betyder något. Det inger hopp och melodin från gitarren som följer hakar på i samma anda.
The World Is Not Ours är andra EP:n som Stockholmsbandet Wilderness, som härstammar från Jämtland, släpper. Men de är allt annat än traditionella. De ser sig själva som en öppen grupp av människor som gör musik och vill inte kalla sig band. Bara namnet på gruppen ger en hint om detta. Det speglar sig också på plattan. Speciellt i titelspåret. Den är lugn, vacker och stilla, precis som vildmarken i sig.
Soundet som löper i en röd tråd genom plattan är direkt plockat från 80-talet. När jag hör ”Come To An End” vill jag bara rota fram mina axelvaddar, våffla håret och gå på disco. Eller möjligtvis gå på en danceaudition som Jennifer Beals i Flash Dance. Och det är inte en dålig sak. Även om soundet tar mig med på en resa bakåt i tiden kommer jag ändå tillbaka och hittar nya riktlinjer i låtarna, nya delar att fokusera på förutom trumman från förr.
”Vallsundet 1924”, som också är titeln på en av Sara Lidmans romaner, och singeln ”Tomorrow will be different” flyter samman och det är just därför jag gillar dem. Stillheten öppnar, sedan ökar tempot och landar i modern pop med grym melodi. Jag börjar tänka på tidiga Shout Out Louds av någon anledning. Singeln har beskrivits som ett perfekt soundtrack för vårsolen och jag kan inte annat än att hålla med. För visst är det så, vare sig axelvaddarna är på eller inte.
